Stadiet ”jag blir knäpp snart” är passerat

Ja som rubriken lyder!!! Jag har självdiagnostiserat mig som knäpp, slut, och galet jävla less. För det är sanningen. Isabellas kräkningar gör mig KNÄPP. Nej förlåt – har redan GJORT mig knäpp! Hon spyr, spyr, spyr och spyr. Nu har hon även börjat äta lite gröt och det spyr hon också upp och det är ännu vidrigare spyor.

Henkes äldre son Liam (mitt bonusbarn) spydde tydligen mycket när han var bebis men han har sagt att detta är sååå mycket värre. Liam spydde ofta men lite. Isabella spyr ofta men MASSOR! Ja ni som har sett ni vet!!

För att toppa detta så har ungen slutat sova på dagarna. 5 månader gammal och är vaken i stort sett hela dagarna. Helt ihjäl är hon och gapar och skriker men vaken ska hon va. Somnar hon så sover hon 5-10 minuter och så stirrar de där blåa ögonen på en igen. Jag blir ÄR tokig på detta!

På bilderna nedan ser ni hur pigg denna lilla tjej är och hur sliten mamman är. Hemsk bild men den bjuder jag på. Min blogg ska ju spegla verkligheten, ingen påklistrad fasad.

På dagens mammaträning hade jag Willem med mig och det gick SÅ bra. Han skötte sig superbra och när det var slut gick vi upp på stan för att åka bussen hem. Och vilken resa sen då! Nu ska jag erkänna en sak som kommer få några utav er att vilja säga – I told u so. Jag kände att där och då ville jag fasen ha bil och körkort. FAN VILKEN RESA HEM DET BLEV!!

Eftersom bussarna nu går på sommarschema så går det alltför sällan för den mängden folk som åker buss. Många har barnvagnar och rullatorer vilket gör att flera nekas varenda gång man åker. Jag har själv blivit nekad några gånger. SÅ surt!

Men nu kom jag med. Min stora vagn + två rullatorer klämdes ihop på det lilla utrymmet avsatt för sådana ting vilket gjorde att jag inte fick plats att sitta vid vagnen med barnen. Isabella brukar ligga snällt i vagnen och titta men nu skrek hon och vägrade ligga där.

Några snälla människor flyttade sig från de närmsta sittplatserna så Willem kunde sätta sig och jag bakom honom med Isabella i knät. Isabella började resan med att spy en JÄTTEBLAFFA som träffade henne, mig, sätet, golvet och typ stänker upp på hon som sitter bredvid. Jag skäms ihjäl, ber om ursäkt och får snällt förklara att hon inte är magsjuk utan bara är en kräkbebis.

Hela bussen stinker och jag använder den sista kräkduken för att torka upp oredan. Efter ett tag flyger den enda nappen jag klantigt nog hade med mig iväg och jag kände inte direkt för att leta rätt på den i en sprängfylld buss. Och inte långt efter det kommer nästa kaskad och jag har då spyor rinnande på hela bröstet, magen och ner på låren. Och ingenting att torka med. NICE!!!

Som extra topping på allt detta mos så sover inte ens Willem särskilt bra längre och har inte gjort under en period nu. Eller han sover bra när han väl sover men han vaknar VARJE natt och ska in till oss och snurra. Det resulterar alltid i att jag är vaken 1 timme förutom den tiden då jag är vaken och uppe och grejar med Isabella. För det är ju inte så att syskonen är vakna samtidigt, nejdå. De kör omlott vareviga natt och jag är DÖDSTRÖTT och vill typ stoppa i mig allt sött och onyttigt jag ser! SÅDÄSÅ!!!

Är det fler som har 5-månaders som INTE sover? Fler som har bebisar runt 5 månader som spyr MASSOR? Eller har ni varit med om detta med tidigare barn? Jag kan ju knappast vara ensam.

För att detta inte bara ska bli ett klagoinlägg så kan jag ju lägga till något roligt såhär på slutet. Gubben som Willem satt bredvid idag på bussen fick sig en spännande konversation med vår lilla soon to be 3-åring. De fragment jag hörde var:

G: Jag har en dotter hemma som pratar såhär (visar tecken med händerna). Teckenspråk.

W: Hahaha, vad läskigt.

W: Man kan sjunga om pajarna. Det finns en sång om pajarna som vi sjunger hemma. (Menar sången om hajarna men gubben fattade ingenting, haha).

W: Sånt där papper, toalettpapper, som man har i rumpan. Och på snoppen när man har kissat.

G: ?? (Ohörbart svar). Skrattade mest.

G: (berättar sin livshistoria)

W: (efter en lång tids lyssnande) Nu vill jag inte höra mer. Det räcker med berätta nu. Nu kör bussen, vrooooom.

ÄLSKADE UNGE!!!!!

Kommentera

Godis till småbarn

Häromdagen lyssnade jag på senaste avsnittet utav Crfitnesspodden (avsnitt 8) och blev väldigt glad att ämnet ”godis till småbarn” kom på tal. Det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Willem som är närmare 3 år har fortfarande aldrig fått äta godis och han kommer inte få det på många år. Detta är något som jag och min man var eniga om från start. Han får heller inte dricka läsk och han äter inte chips och annat snacks.

Jag förstår verkligen inte varför så pass små barn SKA ha godis.? Många verkar till och med se det som en rättighet för barnen. En ursäkt jag ofta hör är att det är så svårt när de har äldre syskon. Jag köper dock inte det. Varför skulle det göra det svårare? Föräldrarna är väl fortfarande de som handlar och bestämmer vad barnet stoppar i munnen?

Willem har två äldre bröder på 10 och 13 år och både de och vi vuxna äter godis, chips och dricker läsk framför honom. Han vet att han inte får äta sånt och han ifrågasätter det inte heller. För honom är det inga konstigheter. Jag och min man dricker drycker såsom Celsius och det är ju samma där – han får inte dricka det och det vet han. Skulle jag ge honom det bara för att han tjatade? Aldrig i livet!

Jag anser att barn behöver lära sig att det finns saker som endast vuxna får äta och dricka och det finns saker som äldre barn får äta och dricka. Jag ser inte det orättvisa i det. Willem kommer ju också bli äldre och i sinom tid få äta godis han också. Varför ge honom något han inte ens vet om han vill ha? Han vet ju inte vad det är och är supernöjd med sin mandarin och sina russin istället.

Sen kan jag ju lägga till att han skulle inte få godis även om han tjatade och verkligen ville ha. Ser inte felet i det. Som jag skrev ovan så kommer det nog dröja många år till innan han får smaka godis, chips och läsk och jag ser faktiskt inte framtida barnkalas som något stort hinder. Lite samma som att han är laktosintollerant – han får specialmat och kan då också får ”specialfika”.

Barn är ofta väldigt anpassningsbara och jag ser detta så tydligt på mitt jobb (jobbar som förskollärare). Nästan inga barn frågar varför ett annat barn eller vuxen äter någonting annat och det är liksom inga konstigheter. Frågar de så accepterar de svaret och sen är det inte mer med det.

Jag tror faktiskt det är vi vuxna som lägger till våra känslor och tankar i det hela. Det är vi som ser ”orättvisan” och att det är ”synd om barnet” som inte får tårta på födelsedagen. Jag upplever att barn oftast inte ser det på samma sätt. Jag kanske räknas som barn då för jag ser faktiskt inte heller det!

Varför vill jag då inte att mitt barn ska äta godis? De uppenbara hälsoaspekterna som finns tror jag alla vet om och att socker faktiskt är mer beroendeframkallande är kokain är ju verkligen någonting att tänka på. Sen vill jag inte att mina barn ska bli lika sockerberoende som jag är. Det är inte någonting jag vill föra över på dem, såklart.

Många säger också att hindrar man och ”förbjuder” för mycket så kommer det få bakvänd effekt men det är absolut inte någonting som stämmer in på alla. Vi hade ALDRIG läsk hemma när jag bodde hemma. Vi drack inte sötade drycker alls helt enkelt och det är någonting som följde med mig upp i åren. Jag drack aldrig läsk förut och tyckte faktiskt inte det var särskilt gott heller. Tills jag blev gravid och fick cravings på ju LÄSK! Hujedamig….

Visst jag blev ju inte förbjuden att dricka läsk men vi har ju inte direkt ett förbud här hemma heller. Willem äter sitt och vi andra vårt. Har aldrig behövt diskutera så mycket kring det och frågar han så kommer jag självklart berätta varför och hur vi tänker. Willem är en klok pojke och förstår det mesta.

Så nu vet ni hur vi gör här hemma. Många ser säkert mig som extrem och ganska konstig och det är okej för jag tycker ju det är lika konstigt att ge sitt barn socker  😉 Skämt å sido!

Ös gärna på med kommentarer – hur gör ni hemma? Och ja man får tycka att jag har fel 😉

Kommentera