Året som gått – januari

2017, ett fantastiskt år som lider mot sitt slut! Här kan du se mina höjdpunkter från varje månad som varit ♥


Januari var en väntandes månad för oss och vi var beräknade att få bebis 2 februari. Ivrig som jag är så packades BB-väskan redan tidigt i januari. SÅÅÅ mysigt! Läs inlägget HÄR!

Inte nog med att vi väntade bebis så väntade vi också en annan typ av ”bebis” nämligen en ny bil. Läs inlägget HÄR!

Graviditeten fortskred och jag gick in i vecka 37 och sedan även vecka 38. Läs inläggen HÄR och HÄR!

Den 18 januari kom sedan vår älskade lilla dotter. Två veckor ”tidig” men sååååå välkommen!! Läs om förlossningen HÄR!

Willem var en otroligt stolt storebror och gud så han myste med sin lillasyster från start ♥

I januari fick jag även en babyshower utav fina vänner. Isabella som valde att titta ut tidigare fick då vara med på utsidan 🙂


Januari var magisk och satte verkligen ribban högt för 2017!

 

 

 

 

Kommentera

Återbesök hos barnmorskan

Idag var jag på återbesök hos barnmorskan. Sista tiden jag hade hos henne. Faktiskt lite jobbigt och ledsamt 😢 Ett spännande kapitel i mitt liv som idag avslutades…

Eftersom det är måndag så hade jag båda barnen med mig och det gick hur bra som helst. Willem har längtat efter att få komma tillbaka dit eftersom han blivit alldels förälskad i en speciell brandbil som finns i barnmorskans rum 😉 Han har pratat om den i flera månader.

Allting gick bra och alla värden såg bra ut. Hon frågade om jag ville att hon skulle göra en gynundersökning för att kolla mina knipmuskler men jag tackade nej då jag känner att jag har dem under kontroll. Jag har faktiskt blivit riktigt duktig på att komma ihåg att knipa. Förut var jag kass rent ut sagt. Hur många av er kniper föresten nu när ni läser detta? 😉😂

Vi gick igenom förlossningen och konstaterade att allting hade gått jättebra. Hon berättade även att eftersom Isabella låg med ansiktet uppåt vid födseln så hade jag fått mycket starkare värkar eftersom omfånget som ska ut då blir större. Kroppen får jobba mer och det är ofta smärtsammare. Jo tack 😳 Förlossning 1 och 2 går inte att jämföras smärtmässigt. Då gick andra ändå sjukt mycket snabbare och jag fick värkstimulerande dropp under första. Trots det gjorde andra förlossningen mycket ondare.

Hon frågade även om mitt mående nu och under graviditeten. Jag berättade att jag under andra halvan av graviditeten inte mådde särskilt bra eftersom jag var sjukskriven och i stort sett soffliggande p.g.a. foglossning. Sjukt jobbigt och jag är väldigt tacksam att Isabella valde att titta ut två veckor tidigare 🙏 Nu däremot mår jag jättebra 😃

Amningen kom självklart på tal och jag berättade att jag nu även ger ersättning och att det har gjort att Isabella både sover bättre och spyr mindre. Jag ammar fortfarande men är påväg att sluta. Jag vill avsluta det smidigt och sakta. Eventuellt kommer jag behålla nattamningen. Vi får se.

I alla fall så fick jag beröm från barnmorskan och hon tyckte det var toppen att jag hade tagit  ett beslut som passar mig och Isabella bäst. Kändes så skönt att få hennes stöd! Vill även passa på att visa en av fördelarna med ersättning – storebror kan hjälpa till och mata 😍

syskonmys

syskon

Sist kom vi in på preventivmedel och jag har sedan länge bestämt mig för vad jag ska ha – kopparspiral. Jag hade en sån innan graviditeten med Isabella och tycker det funkade jättebra. Jag fick väldigt riklig mens och extremt mycket mensvärk men det är ändå så värt det jämfört med alternativen.

Jag vill absolut inte ha någonting med hormoner i. Dels för att jag inte tror det är bra för kroppen. Eller jag vet att det inte är bra för kroppen. Och dels för att det inte funkar särskilt bra för mig.

Jag har testat hur många olika p-piller som helst samt p-ring men ingenting har passat mig bra. Efter ganska så exakt 1 års tid så börjar jag blöda konstant och det slutar inte förän jag byter preparat. Så nej inget med hormoner i för mig tack.

Jag fick en tid för insättning av spiralen inbokad i april och jag längtar så tills den sitter där den ska!! 😃

Vad har ni för erfarenheter av preventivmedel och har någon av er kopparspiral?

sjukhus

Kommentera

Efter förlossningen – detta hade jag velat veta

REPOST AV ETT POPULÄRT INLÄGG!

Som förstföderska (kanske även omföderska) så googlar man på allt möjligt vad gäller förlossningar. Man kanske är med i facebookgrupper, föräldragrupper och läser förlossningsböcker. Man deltar i en mängd olika forum där det diskuteras förlossning och tiden innan förlossningen.

Jag var en sån som googlade. Jag googlade på allt möjligt och varje fråga som dök upp i huvudet sökte jag svar på. Jag läste inga böcker eller deltog i föräldragrupper mer än såna som finns på Facebook 😉 När sedan förlossningen med Willem (2014) startade så kände jag att jag var redo. Jag var faktiskt tokredo och tyckte jag hade bra koll på allting.

Sen var ungen ute (efter ”ynka” 55 timmar) och det är då det börjar. Det läskiga och det outforskade. Så var det i alla fall för mig. Jag upptäckte att jag inte alls hade lika stor koll på tiden efter förlossningen som den innan och under skedet. Därför har jag nu valt att göra en liten lista för dem som har stundande förlossningar framför sig och även för andra nyfikna såklart.

Detta hade jag velat veta mer om innan min första förlossning:

  • Moderkakan – efter krystarna som är djävulskt jobbiga så ska du krysta igen. Nej du väntar inte tvillingar men ändå ska det krystas. Jag visste att moderkakan var tvungen att födas ut såklart men jag trodde nog inte det skulle behövas krystar för det. Men jodå när du ligger där helt slut och tror att det är över då är det bara att sätta igång igen. Härligt värre!
  • Toalettbestyren – jadu att gå på toaletten efter en förlossning när man är sydd är inte roligt!!! För det första så svider det något enormt när man kissar och det andra ska vi inte ens tala om. Jag var så fruktansvärt rädd för att göra nummer två efter förlossningen med Willem så jag struntade i det. I en hel vecka!!!! Det fick jag lida för kan jag säga. Så ett tips – ta itu med det på en gång och köp Xylocain (en bedövande gel) för att ha på stygnen!
  • Eftervärkarna – varför var det ingen som berättade för mig att eftervärkarna kan göra så satans ont?? Eller att de ens existerar eftervärkar. Jag hade riktigt kraftiga såna efter min första förlossning och fick ta starka smärtstillande tabletter i många dagar efter. Med Isabella fick jag inte mycket eftervärkar alls så det kan vara olika. Men ett tips – förbered dig på det värsta!!!
  • Amningen – att amma kan göra ont. Du kan få sår och det är hemskt när mjölken rinner till. Jo det visste jag faktiskt för jag har en syster som berättade det för mig men ändå jag hade ingen aning om att det gjorde SÅ ont! Seriöst!!! Amning som ska vara så mysigt och ja det är det bara man håller ut de första 1-2 veckorna. För de är hemska och jag tänker inte ljuga det gör så jävla ont så man ibland får ångest för att amma. AJ!!! Återigen så hade jag mer problem med detta första gången än nu. Tror Willem sög hårdare och glupskare än vad Isabella gör.
  • Avslaget – att man blöder efter en förlossning det visste jag och att man kan blöda i 12 veckor eller mer visste jag också. Men jag visste inte att det var så mycket man blödde i början. Usch och fy! Sen att det kommer stora klumpar och hemskheter det visste jag inte heller…. BLÄ!! Så nu vet ni det. Ett tips är att ta med stora bindor och nättrosor hem ifrån BB. Guld värt!
  • Besattheten – denna punkt kanske bara är något som drabbar mig, jag vet inte? Men sen min första förlossning så har jag blivit som besatt av att föda barn. Det är det häftigaste och bästa jag varit med om och jag har vid flera gånger uttalat mig om att ”jag vill föda barn som heltidsjobb”. Drömmen 😍

Bilder från mina förlossningar med Willem och Isabella:

förlossning

 

förlossning

Kommentera

Min förlossningsberättelse

REPOST! Då detta var ett väldigt uppskattat inlägg så väljer jag att posta det igen.

Jag var beräknad den 2/2 men hade hela tiden en liten känsla som sa mig att jag skulle föda tidigare, även om jag var inställd på övertid för säkerhets skull. Jag trodde dock att det skulle vara en eller två dagar tidigare, inte 15.

I alla fall – det hela började i tisdags då jag var i vecka 37+4 (16 dagar innan BF). Dagen var nästan precis som alla andra förutom en sak – jag sov middag. Det har jag inte gjort på flera flera veckor eftersom jag haft sömnproblem och smärtor. Men denna eftermiddag sov jag och dessutom drömde jag konstiga förlossningsdrömmar vilket jag aldrig gjort tidigare. Jag har inte drömt en endaste dröm om förlossningen eller graviditeten innan.

På kvällen gick jag och la mig och som vanligt kunde jag inte somna. Jag låg och funderade massor på den kommande förlossningen. När den skulle starta. Hur den skulle starta. Om den skulle starta snart. Tankarna gick runt i huvudet som om jag vore besatt.

Vid klockan 23:05 sa det KNÄPP! Vattnet gick och på en sekund var sängen sjöblöt. Jag ställde mig upp och ropade på Henke som satt och spelade i soffan. Han kom in och jag stod där rätt upp och ner och vattnet fortsatte rinna ordentligt och det kom dessutom massor med blod.

Min och bebis bb-väska var redan packade men Henke fick snabbt packa ihop sitt. Kvällen innan hade vi åkt iväg med Willems packning och bäddat iordning en resesäng åt honom hos farfar. Lite kul att det kvällen efter satte igång.

Jag ringde i alla fall till förlossningen som bad oss komma in på en gång eftersom det hade kommit så himla mycket vatten. Vi tog med oss en yrvaken Willem som trodde vi skulle åka och handla och körde iväg honom till farfar. Sen åkte vi in till förlossningen.

Väl där fick jag ligga med en ctg-kurva på magen i ungefär 30 minuter. Så fort jag la mig på sängen så kom det ännu mera vatten och den lilla bindan jag hade lagt i trosorna hjälpte inte ett dugg. Hela mina byxor var dyngsura så jag fick klä av mig och ta på mig nättrosor med blöja i i stället. Haha.

Sen kom en barnmorska in och frågade mig om jag hade mycket ont. Nej svarade jag som inte kände ett dugg. Inte ens en sammandragning för en gångs skull. Tydligen hade jag då värkar enligt ctg-kurvan men jag kände dem inte alls. Jättekonstigt. Barnmorskan förstod ingenting. Tyvärr så undersöker de inte hur pass öppen man är om man inte har kännbara värkar eftersom det kan bli infektion när vattnet har gått. Så vi fick med oss 6 blöjor och fick snällt åka hem igen.

Vid 02 var vi hemma och mindre än en timme efter det var blöjorna slut. Det rann som bara den och jag fick då använda Willems up and go istället som jag rev isär i sidorna. Classy! Haha.

Vid ca 03 började jag känna svaga värkar. De tilltog ganska snabbt och vid 05:30 var det så pass starka att jag var tvungen att andas mig igenom dem. Jag ringde förlossningen igen och de bad oss komma in.

Ytterligare en ctg-kurva togs och nu hade jag värkar enligt både den och mig själv så nu blev jag undersökt. Då var jag öppen 2 cm. Sjukt besviken men väntat eftersom jag vid förra förlossningen öppnade mig löjligt sakta och en ynka cm tog flera timmar.

De bad oss att antingen åka hem igen eftersom vi bor så pass nära eller att gå ner till cafeterian och fika och gå runt lite i sjukhuset i ungefär 1-1,5 timme. Så vi åkte ner och fikade. Värkarna blev snabbt jättemycket starkare och jag kunde inte andas mig igenom dem sittandes utan var tvungen att stå. Vi fikade och skulle sedan börja gå runt lite i sjukhuset för att jag förhoppningsvis skulle öppna mig mera. Nu var värkarna hemska och jag kunde bara gå några meter emellan då de kom exakt varannan minut. Sjukhuset var fullt med folk och de lär ju ha glott på mig men jag såg ingenting för det gjorde så jäkla ont rent ut sagt.

50 minuter stod jag ut sen åkte vi upp till förlossningen igen och som tur var hade de 50 minuterna gjort otroligt bra resultat – jag var nu öppen 4 cm och vi blev inlagda på förlossningen. HALLELUJA!!!

De frågade om smärtlindring och jag bad om att få lustgas inkopplat på stört och började andas mig igenom värkarna med hjälp utav den. De kom fortfarande varannan minut. Jag minns inte hur lång tid det tog men kanske 1,5-2 timmar senare var jag öppen 5 cm. Ytterligare 1 timme senare så var jag öppen 6 cm. Bebis huvud var dock inte fixerat och låg väldigt högt upp.

Klockan var nu 11 och värkarna var från helvetet rent ut sagt så jag larmade om att få epidural. Efter ungefär två långa hemska timmar kommer narkosläkaren och sätter en eda på mig och den börjar verka jättefort. De fick även tappa min urinblåsa då jag inte kunde kissa själv.

Jag passar då på att äta skorpor och dricka en massa sött. Känslan av att helt plötsligt kunna ligga och vila i sängen efter alla timmarna med värkar var fantastisk. Efter ett tag så undersökte de mig igen och jag var då öppen 7 cm. Jag bad om att få in ett gåbord då jag vid förra förlossningen älskade det.

Första 30-60 minuterna efter att epiduralen hade börja verka så kände jag ingeting. Inte en endaste värk.  Sedan började de komma tillbaka lite smått men var fullt kontrollerbara om jag hade min älskade lustgas. Jag stod sedan med mitt gåbord och vickade med höfterna i takt till musiken. Man kunde använda spotify på rummet och vi spelade självklart hardstyle. Vid varje värk som fortfarande kom varannan minut så ställde jag mig helt upprätt, andades lustgas och föreställde mig hur jag andades ner barnet. Låter kanske flummigt men det var sjukt effektivt och gjorde underverk.

Vid nästa undersökning så hade huvudet kommit lite längre ner men inte hela vägen. Jag var nu öppen 9 cm. Jag var så himla glad att jag denna gång inte tog fullt så lång tid på mig att öppna mig. Jag stod upp med mitt gåbord i drygt två timmar och hade hela tiden ett jättetryck neråt vid varje värk.

Vid 16-tiden är jag äntligen öppen 10 cm men får inte krysta eftersom huvudet fortfarande är för långt upp och jag har en liten mjuk vägg som ska försvinna först. Vid 17-tiden får jag antibiotika i dropp eftersom det hade gått över 18 timmar sedan vattnet gick. Både jag och bebis riskerar då infektion. Jag fick nu även ligga ner i sidläge med ena benet i benstöd och fortsatte att andas igenom värkarna med lustgasen.

17:30 säger jag till att jag har krystvärkar och måste få börja krysta. Bebis huvud låg fortfarande inte där det skulle men de sa ändå att jag kunde få börja trycka. Den ena barnmorskan kände inuti mig och konstaterade att ”herregud du föder ju barn här”. Haha.

Jag hade tänkt mig att föda i gynställning precis som jag gjorde med Willem men ena barnmorskan fick mig att testa en annan position. Det var väldigt lik gyn men istället för att ha benen upplagda på stöd så hade jag som plattor där jag satte fötterna och tryckte ifrån samtidigt som jag fick handtag som hjälpte mig att ta i.

Vid kryssarna med Willem var jag utan smärtlindring men denna gång hade jag både eda och lustgas. Jag insisterade på att få ta lustgas mellan varje krystvärk eftersom det kändes som jag skulle dö rent ut sagt. Fy fan vad det gjorde ont denna gång.

Vid 17:52 när jag hade krystat i dryga 20 minuter så kom bebis ut. Hon låg tydligen med huvudet åt fel håll och kom ut med ansiktet uppåt istället för neråt. Det kan ha gjort att hon var så seg på att komma ner med huvudet. Men det var i alla fall en flicka och hon var full i fosterfett. Verkligen helt full. De säger väl att de har mer fett om de föds tidigare så antar att det var därför.

Isabella Marie Hofström föddes den 18/1 i vecka 37+5. Hon vägde 3414 gram, var 50 lång och hade ett huvudomfång på 33 cm. Och hon var (är) så himla fin!! ❤️ Hon hittade mitt bröst direkt och började amma. Inga problem!

Sedan skulle moderkakan ut. Men den vägrade trots att de tryckte stenhårt på min stackars mage. De berättade att om den inte kommer ut inom 1 timme efter förlossningen så skulle jag bli körd till operation. 30 minuter efteråt hade de fortfarande inte fått ut den och barnmorskan testade då att sätta en akupunkturnål i vardera lilltå. Hon snurrade på dem ett varv och plupp så var moderkakan ute. Helt sjukt!! Riktigt häftigt.

Jag frågade barnmorskorna sedan hur mycket jag hade spruckit då jag var säker på att det var en hel del. Men jag hade inte spruckit alls. Ingeting. Förra gången klipptes jag och hade ett helvete efteråt med stygnen men nu slapp jag det och redan dagen efter kände jag mig normal där nere. Så otroligt skönt!!

Vi hade denna förlossning återigen turen att ha underbar personal som var jättegulliga och professionella. Vi hade dessutom de sista timmarna en barnmorskestudent med som var hur duktig som helst. Det var hon som förlöste Isabella.

Sammanfattningsvis så tog det 19 timmar från vattenavgång och trots att denna förlossning var betydligt snabbare än min första så var den ”hemskare”. Hemskare på det sättet att den gjorde så JÄVLA mycket ondare. Det går inte ens att jämföra. Men fortfarande så himla fantastisk och en underbar upplevelse. Jag äskar att föda barn och är otroligt tacksam att jag har fått uppleva det två gånger.

Tavla

lustgas

förlossning

Bebis

nyfödd

förlossning

förlossning

fikabricka

Till er alla som går i väntans tider vill jag bara säga LYCKA TILL och ni har något helt fantastiskt framför er! Jag är avundsjuk! 😍

Kommentera

Kroppsuppdatering – 2 veckor efter förlossning

Nu har det gått två veckor sedan förlossningen och kroppen har återhämtat sig jättebra. Jag har ännu inte börjat tänka på kosten och äter tyvärr onyttigare än onyttigast. Jag trodde gravidcravings var starka men herregud vad sugen jag är på ALLT nu när jag ammar. Jag trycker i mig allt möjligt och det i mängder.

Första veckan tappade jag 10 kg och där står jag fortfarande. Men trots att vikten står stilla så ser och känner jag att det händer saker med kroppen varje dag. Magen drar ihop sig och benen har tappat massor med vätska. Känns bara bra att jag stannat av i vikt för vill inte tappa för mycket för fort. Och vill ju dessutom ha något att jobba bort sen 😉 Ja jag är knäpp men jag älskar det!!

Kroppen

Kroppen

Såhär ser kroppen alltså ut nu två veckor efter förlossningen. Jag kunde inte vara nöjdare. Men det viktigaste av allt som verkligen bör nämnas är att jag mår så himla bra på insidan. Jag må vara trött som en gris men jag är så himla lycklig. Känslan av att livet kommer tillbaka till en efter en jobbig graviditet är underbar.

Mina plötsliga gråtattacker har blivit färre och jag antar att hormonerna i kroppen håller på att försvinna. Foglossningen har släppt ännu lite till och snart kan jag göra mina aktiveringsövningar av magen på golvet utan smärta. Herregud vad glad jag är över det – obeskrivligt!

Jag har dessutom kommit på att jag får dricka Nocco, eller ja de koffeinfria smakerna. Det är en lycka som kanske inte många kan förstå men för mig är den galet stor. På måndag är det tänkt att jag ska sätta igång med kosten och äta efter mina direktiv jag har fått. Jag ska se till att få i mig tillräckligt mycket varje dag och dessutom sluta upp med allt onyttigt jag stoppar i mig. Så viktigt nu när jag inte får sova så mycket p.g.a. amningen. Jag är just nu djupt djupt nere i sockerträsket som jag nämnde ovan och att då få lyxa till det med en Nocco kommer göra allting mycket enklare. YES!!! 🙂

Hej hej livet ✨🤗

 

Kommentera

Tiden efter födseln – hur mår jag

Nu har det gått över en vecka sedan vår lilla prinsessa valde att titta ut. Frågan är nu - hur mår jag? Hur mår jag fysiskt och hur mår jag psykiskt? 

Kan börja med att säga att efter förlossningen med Willem så hade jag ett helvete med stygnen efter att de hade klippt mig där nere. Det gjorde fruktansvärt ont och jag hade svårt att sitta ganska långt efter födseln. Tack och lov att Xylocain finns!!! Nu med Isabella så blev jag inte klippt och klarade mig tack och lov från att spricka. Jag fick en liten liten bristning som var så pass liten att de inte gjorde något åt den. Den skulle läka av sig själv sa de. Det kan svida när jag kissar, det är den enda "komplikationen" jag har där nere. SÅ TACKSAM! 

Sen kommer vi till "ihopdragandet" (hittade nog just på det ordet) av livmodern. Även det gjorde mycket ondare första gången. Denna gång har jag haft som svag mensvärk vilket inte är något att direkt klaga över. Förra gången hade jag så ont att jag fick ta smärtstillande i flera dagar efter förlossningen. 

Foglossningen då. Japp den är kvar och ganska så mycket tyvärr MEN jag tror stenhårt på att den kommer att försvinna snart. Känner det på mig. Jag är inte alls lika stor och tung längre och vaggar inte fram så det underlättar mycket för höfterna. Jag har dock struntat i smärtan och gått ut och gått några gånger i sakta tempo vilket har resulterat i att jag knappt kommit upp på toaletten på natten så nej foglossningen är tyvärr inte borta. 

Magen har som ni såg i ett tidigare inlägg börjat dra ihop sig och jag fick som tur var inga bristningar. Ganska så sjukt att kroppen kan töja ut sig så pass mycket och sen dra ihop sig utan att det brister. Häftigt!! 

För övrigt så känns kroppen mycket mer som sig själv igen efter graviditeten. Försvinner foglossningen så är jag fit for fight så att säga. Känns underbart!!! 

IMG_2450

Sen har vi psyket. Även det kan drabbas av en graviditet och en förlossning. Speciellt efter en så pass jobbig graviditet som jag ändå hade. Efter Willem var mitt psyke precis som vanligt. Minns inga förändringar alls. Inga dippar, oförklarliga gråtattacker eller ångestkänslor. 

Nu är det något annorlunda. För några dagar sedan var BVC här på besök och informerade om att hormonerna kan vara knasiga i några veckor efter en förlossning. Jag kände inte igen mig i det alls. Men nu har jag börjat förstå vad det var hon pratade om. Jag kan utan anledning från ingenstans börja gråta. Tårarna bara rinner och jag har ingen aning om varför. Jag får en ledsen känsla i hela kroppen. Sen går det över lika fort. Men som sagt det är helt normalt och bör gå över om några veckor.

Sen är det ännu en sak som tynger mig. Detta var troligtvis min sista graviditet och då även min sista förlossning. Alla som känner mig vet att jag ÄLSKAR att gå igenom en förlossning, det är det mest underbara och fantastiska man kan vara med om enligt mig. Men som det känns nu så blir det nog inga fler barn. Man ska aldrig säga aldrig (inte förän någon är sterilisread i alla fall haha) men så ser det ut nu. 

Vi vill satsa på att köpa hus och kunna resa mycket i framtiden. Vi har så himla mycket planer inför framtiden och ett barn till skulle göra det svårare rent ekonomiskt och skjuta fram en hel del saker. 

Att detta är sista barnet är något både jag och min man känner just nu men det känns ändå himla tungt och jag börjar gråta bara av att skriva detta. Hoppas känslorna svalnar och lugnar ner sig lite när hormonerna som spökar i min kropp minskar. 

IMG_2481

Jag passar nu på att njuta av min lilla bebis dygnet runt. Jag pussar och sniffar på henne hela tiden. Hon är ju bara bebis så himla kort tid och jag tänker njuta av varje sekund!

Kommentera

Dagarna på BB

Isabella föddes 17:52 den 18 januari och runt 21-tiden blev vi uppkörda till BB. Vi hade sån otrolig tur att det var lugnt där så vi fick ett dubbelrum och Henke kunde sova kvar. Att vara på BB är en upplevelse i sig. Att gå runt i korridorerna i sitt snygga sjukhuslinne, med nättrosor och jättebinda och sin lilla bebis i en plastvagn. Det är lycka!!

Man lever som i en liten bubbla där inne. En helt egen värld. Sen är maten så himla god på BB. Jag vet inte om det är för att man är utsvulten efter förlossningen men det är så sjukt gott – allting. Det var det när vi låg på BB med Willem också.

Det första dygnet tempades både jag och Isabella med jämna mellanrum för att hålla koll så vi inte fick feber. Detta på grund utav att förlossningen tog så pass lång tid efter att vattnet hade gått. De höll även koll på Isabellas andning. Både jag och Isabella hade på gränsen till feber och hennes andning var också på gränsen till hög men vi blev ändå godkända tillslut.

Dagen efter förväntade vi oss att det skulle bli läkarbesök för Isabella och att vi sedan skulle kunna åka hem. Men så var det inte. Återigen så var det den sena vattenavgången som spökade och Isabella var tvungen att vänta ex antal timmar tills hon kunde göra läkarundersökningen och då var vi tvungna att stanna ännu en natt.

Henke fick stanna kvar även då men vi valde att han skulle åka hem och vara med Willem istället. Nu i sjukdomstiderna så är det besöksförbud på BB, även för syskon så Willem kunde inte komma dit på besök utan var kvar hos farfar. Kändes jobbigt att han blev lämnad mitt i natten så vi båda kände att Henke behövde hämta honom. Jag och Isabella blev då kvar själva i vårt stora rum. Dagen efter kunde vi äntligen genomföra alla kontroller och läkarbesöket. Isabella blev godkänd på samtliga och vi fick checka ut och åka hem 🙂

Bebis

Bebis

Bebis

Nyfödd

Bebismys

Bebis

Bebisskydd

Kommentera

Säg hej till Isabella

Nu är hon äntligen här! Vår lilla dotter Isabella Marie Hofström ❤️ Hon föddes klockan 17:52 den 18/1. Vi mår alla bra och ligger just nu på BB. Så fort jag orkar och har tid så kommer jag lägga upp förlossningsberättelsen samt massa bilder ✨

Kommentera