Bedårande vackert

I samarbete med Byhappyme


Titta vad Isabella har fått hem!! Jag är kär ♥

Bestick med söta djurmotiv och hennes namn på. Verkligen SÅ fina och jag vet att hon kommer älska att äta med dem. Som ni ser nedan så har hon redan fått testa, dock utan mat och det blev ett himla liv när jag tog dem ifrån henne så jag gissar på att de fick mer än godkänt 😉

Tycker dessa är riktigt fina att ge bort som tillexempel doppresent. När de kom hem så låg de inslagna i det här otroligt fina paketet. Kändes lyxigt och jag fick ett jättebra helhetsintryck av Byhappyme. Kommer definitivt kika in där om jag ska handla någon bebisgåva någon dag.

Dessutom fick hon ett helt gäng med namnlappar att fästa antingen i kläderna eller på saker. Superfina och det går verkligen åt när man har barn på förskolan.

Det finns verkligen sååå mycket fint hos Byhappyme så jag tycker verkligen ni ska in och titta. Klicka HÄR för att komma dit. Vill du komma direkt till de fina besticken så klickar du HÄR.

Kommentera

Stolt mamma här!

Idag tog Isabella sina första riktiga steg själv helt utan stöd🙏 Hon har haft balansen väldigt länge men inte riktigt vågat. Men nu så! Galet vad stolt man känner sig som mamma 😍❤️ Det blev som mest 5 steg i följd.

Till råga på allt så slog Willem till och gjorde sin första textliknande skrift! Han har många gånger sagt att han har skrivit men idag såg det faktiskt ut som skrift, på prydliga rader dessutom 😉

Älskade ungar vad hjärtat sväller av stolthet ❤️

Kommentera

Dagens blodprov

Vill börja med att säga TACK till alla som kommenterade här, på Messenger och privat på Instagram. Ni lugnade verkligen ner mig 🙏 Jag är inte ett dugg rädd för sprutor eller nålar men eftersom Willem är livrädd för sprutor så kändes detta jättejobbigt.

Ni hade dock rätt! Plåstren var verkligen superbra och vi satte på dem hemma så att de fick sitta 1 timme innan provtagning. Ett i varje armveck.

Willem var superstolt över sina plåster när vi väl kom till vårdcentralen och visade glatt upp dem. Efter att de hade tagit bort dem och tvättat så fick vi vänta 10 minuter innan det var dags för blodprov.

Willem satt i mitt knä och han var såååå duktig. Satt stilla som ett ljus när de grejade. Två rör fyllde de och det tog lite tid eftersom det inte riktigt ville rinna.

När de sedan skulle dra ur nålen så började han skrika. Skrek som en stucken gris och sa att det gjorde ont. Sedan höll han på så ett bra tag efteråt med korta små pauser.

Jag tror det var själva rädslan för provtagningen och inte smärtan som gjorde att han skrek. Men nu är det gjort och han är sig själv igen. Bara att vänta på svar och jag hoppas verkligen inte han är glutenintolerant 😳🙈

Kommentera

Laktosintolerant och något mer?

Förra hösten fick Willem ”diagnosen” laktosintolerans och vi började direkt ge honom allting laktosfritt (såklart) och magen blev bättre. Tills för typ 3-4 månader sedan. Då började stulet om igen och han är ALDRIG bra i magen och det som kommer ut är allt annat än ”normalt” eller snällt 😞 Det är inte roligt varken för honom, oss eller förskolan.

Vi har nu börjat misstänka att det är något mer än laktos, kanske gluten som han är överkänslig mot. Därför var jag idag med honom till läkaren.

Efter att ha beskrivit allt och pratat ett tag samt att läkaren hade klämt, känt och lyssnat på Willems mage så blev det bestämt att han ska ta ett blodprov för att kolla glutenintolerans.

Eftersom han är så liten så behöver han få bedövningsplåster i armvecken och de ska sättas på 1 timme innan provet tas så vi fick en ny tid imorgon.

Det känns jättebra att få ett svar men skitjobbigt att han ska behöva ta ett blodprov. Aldrig kul att se sitt barn ha ont och sedan fästingspruta nummer två så är Willem ganska rädd för sprutor och nålar.. 😳

Någon som har erfarenhet utav blodprov på barn samt bedövningsplåster? Hjälper de mycket? Kommentera gärna 🙏

Kommentera

Smaksensationer – liten blir stor

Den 18 maj blev Isabella 4 månader och från och med då var det alltså ”okej” att börja med smaksensationer. Eftersom jag är lite harig och inte mycket för att börja med saker för tidigt så väntade jag några dagar extra innan Isabella fick sin första smakis. Jag försöker inte låta präktig utan sån är jag.

Första smakprovet blev ett doppat finger från min frukostsmoothie och andra blev pyttelite chokladpudding ifrån Njie. Verkligen supersmart att ge en kräkbebis blåbär och choklad…. Ja jag insåg mitt misstag efteråt, haha.

Nu har vi börjat lite smått med päronpuré och idag köpte vi hem Isabellas första gröt. Längtar tills hon kan äta gröt ordentligt. Kommer ihåg att Willem älskade den och sen så är det ju himla smidigt att göra i ordning och ge.

smaksensationer

På BVC fick vi lite råd och tips angående smaksensationer. Enligt barnmorskan behöver man inte bry sig om vare sig socker, salt eller övriga kryddor såhär i början. En sensation är så pass liten att det inte spelar någon roll vad det är. Allt är okej.

Det gamla rådet att absolut inte börja med frukt eftersom bebisen bara kommer vilja äta söta saker gäller inte heller längre. Dessutom rådde hon oss att ge gröt eller brödsmulor tidigt eftersom intag av gluten kan förebygga glutenintolerans. Mycket bra tips!

En annan sak hon berättade var att man inte behöver vänta till 6 månader med att börja med smakportioner ifall barnet är väldigt intresserad utav mat. Ett nyfiket barn ska inte stoppas 😊

Hur har ni andra gjort? Vad började ni med och när? 🙂 Alltid spännande att höra andras historier. 

Kommentera

Två eller tre barn…

Redan när jag var liten så bestämde jag mig, jag skulle ha tre barn. Inte nog med det utan jag bestämde mig för en speciell ordningsföljd också. Det skulle vara en pojke, flicka, flicka. De två första har jag ju nu checkat av och i rätt ordning och allt. Det gäller att följa planen 😉

MEN nu har jag börjat känna att två barn kanske räcker för mig. Dels för att min man har två sedan innan och jag känner att fem blir lite väl många. Dels för att senaste graviditeten var hemsk (!!!) och jag vet inte om jag orkar gå igenom det en gång till. Dels av ekonomiska skäl då barn kostar sjukt mycket och jag känner att jag gärna vill resa massor och ha råd att göra roliga saker ofta med min befintliga familj. Och dels av anledningen att ju fler barn vi skaffar desto svårare blir det att skaffa barnvakt när jag och Henke ska göra någonting själva och det är superviktigt för mig.

Jag vill inte ha ett förhållande där vi aldrig gör någonting utan barnen. Jag vill dejta min man ofta. Jag förstår inte hur man ska kunna ha en bra relation om man aldrig gör någonting med varandra på tu man hand. Är vi olyckliga med varandra så drabbar det ju barnen. Så tänker jag!

Och vad gäller de ekonomiska skälen så är jag en sån person som ÄLSKAR att resa, äta ute och göra massor med skoj med familjen. Jag skulle bli väldigt olycklig om vi inte hade samma ekonomi till det. Fler barn betyder ännu en mammaledighet vilket betyder sämre inkomst. Fler barn betyder mer utgifter och att alla resor vi gör blir myyyycket dyrare då vi är fler som ska åka.

MEN sen har vi ju det här med att jag älskar barn. Mina barn är det bästa jag någonsin har gjort och tanken på att aldrig mer få gå igenom en förlossning eller ha en bebis här hemma är lite jobbig. Fast ska jag vara ärlig så blir de tankarna mindre och mindre jobbiga för var dag som går så jag antar det betyder att jag börjar bli nöjd med mina två. Mina guldklimpar!!! 🙂 Så tacksam att jag hade den enorma turen att få en av varje ”sort”. Perfekt ju!

barn

syskon

Kommentera

Livet med en 2,5-åring

Ni som vet ni vet… Denna ålder alltså. Såååå underbar men fan så jävlig också, rent ut sagt!! Min son är alltså 2,5 år och är inne i en riktig trotsperiod. Tycker den har varat i en evighet och jag ser inget slut. Trots, trots, trots!!!

Så himla tråkigt att starta dagen med bråk när man lite senare ska lämna honom några timmar på förskolan. Så var det idag 🙁 Nu sitter jag här med en stor klump i magen och tårar i ögonen. Ångest för att jag skrikit på honom. Dåligt samvete för att mitt tålamod tog slut. Men när man samtidigt har en 3-månaders bebis som äter flera gånger på nätterna så är man inte alltid en superpigg mamma med jättebra tålamod. Tyvärr! Längtar så tills jag får hämta hem min lilla pojke och ge honom en stor kram!

Han kan vara världens underbaraste unge också såklart, eller han ÄR världens underbaraste unge. Så himla go, snäll och omtänksam. Får ofta höra ”mamma jag älskar dig”, ”jag saknar dig mamma” och liknande saker. Min fina kloka pojke!

2-3 års åldern är tuff men samtidigt är denna ålder så himla underbar. Det händer så mycket och det är nästan som att man ser sitt barn växa för var dag som går. Willem har alltid varit väldigt långt fram när det gäller språket. Ingen som träffar honom tror att han endast är 2,5 år. Har till och med fått höra att han skulle kunna vara 2 år äldre, och jag håller med. Han pratar långa meningar, böjer ord han endast hört en gång och kan sätta in dem i ett annat sammanhang utan att det blir fel. Dessutom är han på gång och lär sig engelska. Räknat till 10 på engelska har han kunnat väldigt länge och nu är det lite småfraser han börjar snappa upp. Älskade unge!

Det roligaste just nu är att han har börjat ställa frågor till mig och Henke. Han formulerar dem så himla bra så vi blir alltid helt mållösa. Det kan vara till exempel ”vart har du varit mamma, har du varit ute och träffat kompisar?” eller ”tycker inte pappa om den maten? Vill pappa hellre ha kyckling”? Helt otrolig! 🙂

Vill även passa på att ge en eloge till alla er där ute som just nu går igenom samma eller har gått igenom det. Och till er som har det framför er – det tar slut! Sägs det 😛

barn

Willem

Kommentera