Godis till småbarn

Häromdagen lyssnade jag på senaste avsnittet utav Crfitnesspodden (avsnitt 8) och blev väldigt glad att ämnet ”godis till småbarn” kom på tal. Det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Willem som är närmare 3 år har fortfarande aldrig fått äta godis och han kommer inte få det på många år. Detta är något som jag och min man var eniga om från start. Han får heller inte dricka läsk och han äter inte chips och annat snacks.

Jag förstår verkligen inte varför så pass små barn SKA ha godis.? Många verkar till och med se det som en rättighet för barnen. En ursäkt jag ofta hör är att det är så svårt när de har äldre syskon. Jag köper dock inte det. Varför skulle det göra det svårare? Föräldrarna är väl fortfarande de som handlar och bestämmer vad barnet stoppar i munnen?

Willem har två äldre bröder på 10 och 13 år och både de och vi vuxna äter godis, chips och dricker läsk framför honom. Han vet att han inte får äta sånt och han ifrågasätter det inte heller. För honom är det inga konstigheter. Jag och min man dricker drycker såsom Celsius och det är ju samma där – han får inte dricka det och det vet han. Skulle jag ge honom det bara för att han tjatade? Aldrig i livet!

Jag anser att barn behöver lära sig att det finns saker som endast vuxna får äta och dricka och det finns saker som äldre barn får äta och dricka. Jag ser inte det orättvisa i det. Willem kommer ju också bli äldre och i sinom tid få äta godis han också. Varför ge honom något han inte ens vet om han vill ha? Han vet ju inte vad det är och är supernöjd med sin mandarin och sina russin istället.

Sen kan jag ju lägga till att han skulle inte få godis även om han tjatade och verkligen ville ha. Ser inte felet i det. Som jag skrev ovan så kommer det nog dröja många år till innan han får smaka godis, chips och läsk och jag ser faktiskt inte framtida barnkalas som något stort hinder. Lite samma som att han är laktosintollerant – han får specialmat och kan då också får ”specialfika”.

Barn är ofta väldigt anpassningsbara och jag ser detta så tydligt på mitt jobb (jobbar som förskollärare). Nästan inga barn frågar varför ett annat barn eller vuxen äter någonting annat och det är liksom inga konstigheter. Frågar de så accepterar de svaret och sen är det inte mer med det.

Jag tror faktiskt det är vi vuxna som lägger till våra känslor och tankar i det hela. Det är vi som ser ”orättvisan” och att det är ”synd om barnet” som inte får tårta på födelsedagen. Jag upplever att barn oftast inte ser det på samma sätt. Jag kanske räknas som barn då för jag ser faktiskt inte heller det!

Varför vill jag då inte att mitt barn ska äta godis? De uppenbara hälsoaspekterna som finns tror jag alla vet om och att socker faktiskt är mer beroendeframkallande är kokain är ju verkligen någonting att tänka på. Sen vill jag inte att mina barn ska bli lika sockerberoende som jag är. Det är inte någonting jag vill föra över på dem, såklart.

Många säger också att hindrar man och ”förbjuder” för mycket så kommer det få bakvänd effekt men det är absolut inte någonting som stämmer in på alla. Vi hade ALDRIG läsk hemma när jag bodde hemma. Vi drack inte sötade drycker alls helt enkelt och det är någonting som följde med mig upp i åren. Jag drack aldrig läsk förut och tyckte faktiskt inte det var särskilt gott heller. Tills jag blev gravid och fick cravings på ju LÄSK! Hujedamig….

Visst jag blev ju inte förbjuden att dricka läsk men vi har ju inte direkt ett förbud här hemma heller. Willem äter sitt och vi andra vårt. Har aldrig behövt diskutera så mycket kring det och frågar han så kommer jag självklart berätta varför och hur vi tänker. Willem är en klok pojke och förstår det mesta.

Så nu vet ni hur vi gör här hemma. Många ser säkert mig som extrem och ganska konstig och det är okej för jag tycker ju det är lika konstigt att ge sitt barn socker  😉 Skämt å sido!

Ös gärna på med kommentarer – hur gör ni hemma? Och ja man får tycka att jag har fel 😉

5 kommentarer Lägg till din
  1. Vid särskilda tillfällen får min 2.5-åring godis, men inte i stora mängder och han är med på att man inte äter det varje dag heller 🙂 Alla får göra som dom själva vill, grejen är att inte låta det gå överstyr med sötsaker och sådant 🙂

  2. Vi har samma tankar som ni. Dock smakat godis vid två tillfällen men annars och tjatat inte om det. Älskar sina russin. Dock festat vi till det med popcorn ibland och han är galet nöjd över sin lilla miniburk med popcorn som han får. Mina föräldrar respekterar detta men tyvärr inte min svärmor trots att min man pratat med henne. Blir så arg!! Nu till påsk sa vi att han inte får godis i sitt påskägg. När han fick leta efter ägg och öppnat så var der fullt i just godis… farmor menade att hon ville ge alla barnbarn samma och vi fick plocka bort det han inte skulle äta (vilket var hela ägget). Som tur är fattade han inte att det var godis utan började lekamed de foliefärgade äggen och vi hade ett russinpaket med oss som han fick och åt nöjt det trots att kusinerna smaskade i sig godis.
    Fika får han alltid när det bjuds. Han äter sällan upp en hel kaka. Hemma har vi bara hembakt fika och en hel del nyttigt fika så som dadelbollar och smaksatt fröknäcke. Det han inte vet om finns kan han ju heller inte vilja ha! Så det är ju absolut inte synd om dem att de ex inte får äta godis!

    1. Men fy! Vad dålig stil av svärmor… Vi har en 2,5-åring som inte får godis/fika/läsk men lite popcorn/chips någon udda gång. Mina föräldrar stöttar det eftersom jag inte heller fick äta sånt som liten. Svärmor däremot förstår inte grejen. Hon kan säga saker som ”när du är själv med oss får du en bulle”. Tack o lov är min dotter aldrig själv med dem för svärisarna bor för långt bort. Men jag kommer bli rosenrasande om de skulle ge min dotter godis utan min tillåtelse! Fattar inte att det är svårt att respektera hur olika familjer gör. Socker är ju ingen nödvändighet! Tvärtom..

  3. Håller helt med dig i vad du skriver. Varför ge barn något de inte vet om de vill ha, det är mer ett behov hos vuxna och för vissa verkar det som att socker är synonymt med kärlek. Min kille är liten (4mån) så än är det ju ingen som försöker ge socker men bävar för den dag då Andra kommer anse att han visst kan äta socker. Lustigt att man ska förklara varför man inte ger /äter socker men ingen som förklarar/försvarar varför man äter. Det ska jag komma med som motfråga haha.

    Som du skrev så är det ju vissa livsmedel som man inte ger barn (ex kaffe) och då är det ok att barnet inte får samma och man kan säga att det är för vuxna men socker.. nej då är man extrem och elak.. lustigt det där men skönt att läsa att vi är fler som tänker lika kring socker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *