Kroppspositivism

Hej hallå bloggen och alla läsare. Uppdateringen här är just nu usel men jag ser att ni inte slutar kika in här ändå – tusen tack ♥

För några dagar sedan postade jag ett inlägg på Instagram som blev väldigt uppskattat. Därför tänkte jag lägga ut det även här (se nedan) för de som inte redan sett det. Planen är att uppdatera bloggen med något nytt imorgon 🙂 Ha det fint!! ♥

Vet ni? Jag har kommit till en punkt där jag slutat jaga den perfekta kroppen. På min Bucket list står det ”komma i mitt livs form”. För ett tag sen slog det mig – jag är ju där!! Det här är livet så som jag vill leva det och det här är min kropp, rimligtvis borde det då vara mitt livs form. Jag är stark, pigg, smärtfri (för det mesta) hälsosam och jäkligt snygg. Vad mer behövs?

Jag är inte villig att lägga ner den tid som krävs för att kroppen ska bli enligt mitt ”perfekta ideal”. Varken i mängden träning eller i den strikta kost som krävs. Jag tränar för att må bra, för att orka leka med mina barn, för att vara frisk och smärtfri och jag äter för det mesta väldigt bra och får i mig allt jag behöver.

Detta balanserar jag upp med att ibland unna mig en massa gott. Det är så jag vill leva! Därför är det väldigt dumt att vara missnöjd med kroppen när jag aktivt väljer att inte lägga ner den möda som krävs för att nå ”perfektion”. Jag är stolt över min kropp. Jag älskar min kropp och jag är så förbaskat less på de stunder då jag vill ”vara bättre”. Jag är redan bättre! Jag är i mitt livs form!! ❤️
.
Resan till Marocko var det stora provet för mig. Och vet ni vad? Inte en endaste gång var jag missnöjd med min kropp eller tänkte en elak tanke!! Varken i solstolen i bikinin eller när jag såg mig själv på kort från alla möjliga vinklar. Det kändes så himla befriande! Hejdå elaka troll uppe i huvudet 👋👹

Kommentera

Konsten att leva i nuet

Det här med att leva i nuet har ju varit ett omdiskuterat fenomen ganska länge. Men hur svårt är det inte? Det finns så mycket måsten hela tiden, så mycket vi vill få gjort och så mycket att läsa i kapp på sociala medier. Ständigt! Det hör ju till generationen jag ändå tillhör. Och det är väl egentligen inget fel med det. Om man gör det med måtta.

Jag älskar sociala medier och allt som hör dem till, jag är en människa med mycket vilja och många drömmar så självklart finns det mycket jag vill hinna med på en vecka och jag har dessutom en familj på fyra barn på heltid samt man och hus så att det tillkommer en drös måsten är inget konstigt. MEN det gäller att hitta en balans. Att hitta sin tid till återhämtning där man känner att man kan leva i nuet, på riktigt. Och det har jag gjort.

Jag tror inte vi behöver sträva efter att ständigt leva efter mindfulness principer utan jag tror det räcker med att hitta sin dos då och då. Denna dos är självklart individuellt hur stor den är. För mig räcker det med att några timmar en gång i veckan verkligen koppla av. Då jag lever i nuet och stänger ute så mycket måsten och stress.

Vad gör jag då denna stund? Jo jag åker ut med hela familjen i skogen, en gång i veckan, oftast söndagar så packar vi väskorna fulla med mat och åker ut till ”vårt ställe” i skogen. Där lagar vi mat, umgås och bygger på vårt läger. DET är min veckodos av mindfulness, det är där jag tankar energi för kommande vecka och släpper stressen från gångna veckan. Visst mobilen tas upp då och då för att kunna fota och filma men that’s it. Vi har inga tider att passa, inget som MÅSTE göras just då och inga krav. Vi bara är och det blir som det blir. Jag älskar det! Hela familjen älskar det.

Att fundera på: När får Du återhämtning?

Kommentera

Fotografering imorgon

Imorgon ska jag för första gången i mitt liv göra ett fotojobb (eller egentligen andra då jag gjorde ett som barn). Men första riktiga. Jag ska imorgon fotas för ett modereportage i en tidning. Vet inte riktigt hur pass mycket jag får säga än så länge men självklart kommer det komma ut mer info och säkerligen även bilder här så småningom.

Jag som, hör och häpna, är extremt fotoskygg och endast gillar att ta kort själv börjar ju bli ganska nervös. Ärligt talat så avskyr jag att fotas men jag såg detta som en bra chans att övervinna den rädslan lite och tackade ja. Man kan inte gå runt och missa eventuellt roliga och lärorika saker p.g.a. dumma rädslor. Börjar vänja mig vid att min man fotar mig men det är typ det.

Jag kommer börja morgondagen på en frisörsalong där vi ska få våra hår fixade och bli sminkade. Det ska bli superkul 🙂 Sååå spännande hur detta kommer gå till och hur bilderna kommer bli.

Faktiskt är det så att jag har ännu en fotografering inbokad denna månad och den i Stockholm. Nordiska kliniken (där jag opererade mig) hörde av sig till mig och frågade om jag ville ställa upp på en intervju samt en fotografering inför deras nya hemsida. Återigen tackade jag ja för att jag såg chansen att utvecklas. Även det resultatet hoppas jag kunna dela med mig av till er senare 😉

Ha en fin lördagskväll ♥

Kommentera

Det känns som att hela världen mår dåligt

Nästan så i alla fall. Överallt så möts jag utav texter och ord om att folk mår så himla dåligt. Riktigt dåligt. Det är skrämmande tycker jag! Samtidigt som det är jättebra att det numera börjar bli socialt accepterat att öppet berätta att man mår dåligt. Kanske har det alltid varit såhär bara att folk mått dåligt i det tysta.? Eller så mår folk i allmänhet sämre idag. Jag vet inte.

Jag kan ärligt säga att jag mår riktigt bra. I höstas/vintras hade jag en dipp som jag tidigare skrivit om. Jag var helt ärlig och öppen om det och jag tror det var en utav nycklarna till att jag tog mig ur det relativt fort. För mig var det viktigt att visa en sann bild om hur saker och ting låg till. Jag är en väldigt ärlig människa och jag klarar inte av falskhet.

Men är det så att folk mår sämre idag än man gjorde förr? Vad tror ni? Är det alla sociala medier som triggar eller vad beror det i så fall på?

Jag kan förstå att man lätt kan dras med utav allt man ser på Instagram, bloggar, Facebook mm. Folk verkar ha allt, göra allt och vara sådär superlyckliga dygnets alla timmar. Och så kanske vissa har det, vad vet jag, men flertalet?? Nej knappast!

Jag tror man måste lära sig att sålla. Lära sig att förstå att det många visar upp inte alltid är deras vardag, det de har eller så de mår. Man får inte dras med i tänket att allting måste vara perfekt och att man alltid måste ha de senaste prylarna. Varken psyket eller ekonomin klarar av det.

Jag tycker själv att jag visar upp en väldigt rättvis bild på mina sociala medier. Är jag glad visar jag det. Är jag kär visar jag det. Är jag ledsen visar jag det. Livet går upp och ner och så gör även mitt Instagramkonto.

Jag blir rädd av att ständigt läsa om hur dåligt folk mår men samtidigt glad att det skrivs ut. Glad att vi äntligen kanske är påväg åt rätt håll där psykisk ohälsa inte är något tabubelagt. Glad att folk äntligen vågar visa sitt inre. Det är inget att skämmas för ♥

Kommentera

Varför fokuserar vi på det dåliga?

Jag upplever att människor över lag är väldigt duktiga på att lägga mer fokus på negativa saker än positiva saker. Känslor som hat, skam, skuld, ångest och ledsamhet får ofta mer utrymme än kärlek, glädje, stolthet, mod och hopp. Varför är det så? Det är ju faktiskt inte särskilt konstigt att många där ute inte mår så himla bra.

Jag tror att vi skulle behöva lägga mer energi på det bra i våra liv. För visst finns det något bra! Det krävs dock övning för att lära sig tänka positivt. Lite sorgligt egentligen att vi ofta har något inbyggt som gör att det är lätt att tänka negativt medan det behöver tränas upp att tänka tvärtom. Självklart gäller inte detta alla men i grova drag tycker jag det är såhär.

Är du till exempel en väldigt gul människa så behöver du nog inte träna särskilt mycket på att vara positiv och se saker från den ljusa sidan. Det ligger dig ofta helt naturligt. Är du istället väldigt blå precis som jag så krävs det lite mer övning och tid för att få till det.

Många går och väntar på att saker och ting ska ske, ändras eller inträffa för att de ska få chansen att KUNNA se saker från den positiva sidan. Det tror jag är fel. Jag tror du ska börja NU! Det handlar inte om att du på något sätt ska slåss mot de tråkiga tankarna som tynger dig utan det handlar snarare om att skifta fokus. Lär dig acceptera det negativa men lär dig också att se det positiva och aktivt välja att lägga mer energi där.

Kan jag kan du ♥

Kommentera

Hur jag tog mig ur depressionen

Jag har ju varit väldigt öppen och ärlig om mitt mående under denna höst och början på vintern. Jag har skrivit ut att jag mått väldigt dåligt och t.o.m hamnat i en depression. Det var många dagar då jag inte såg någon mening med att kliva upp ur sängen. Hade jag inte haft barnen hade jag nog legat kvar där dag ut och dag in.

Den här perioden var extremt tufft för min älskade man som tvingades se mig må skit. Som försökte och försökte på alla tusen kreativa sätt han kunde komma på. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till utan honom faktiskt. Han var (är) min stora klippa i livet!! ♥

Anledningen till mitt mående har jag stundtals snuddat på här i bloggen men jag vill inte skriva ut det ordagrant. Det enda jag kan säga är att det fanns extremt förståeliga skäl till att jag föll så långt ner på botten. Mina närmsta vet såklart vad det handlar om exakt och det får stanna där så länge. Vem vet, i framtiden kanske jag skriver en bok om detta 😉

Det jag faktiskt vill skriva ut är hur jag hanterade detta och vad jag gjorde för att börja må bra igen. Jag är inte helt återställd och det finns stunder och dagar som är ganska grå. Men jag låter det ta tid. Jag är i alla fall inte deprimerad längre och jag hoppas att med detta inlägg kunna hjälpa någon som just nu befinner sig på botten. Alla har inte turen att ha en fantastisk man, underbara svärföräldrar och fina vänner vid sin sida! Jag är lyckligt lottad!!

Var öppen om det

För mig var det extremt viktigt att vara öppen om mitt mående. Till en början förstod jag inte det och försökte mörka en del, t.o.m för mig själv tror jag. Men efter påtryckningar från Henke så förstod jag att jag skulle börja prata om detta med mina nära och sedan kändes det som en naturligt steg att vara öppen om det även för andra.

Jag ser ingen anledning att hålla inne sina känslor. Så fort jag valde att berätta om min depression på Instagram/bloggen så började det kännas lättare och bättre. Jag kände mig ärlig och mer som mig själv. Jag är ingen psykolog och kan därmed inte de korrekta termerna eller så utan jag kan bara redogöra för hur det var för mig. Det är självklart inte lika för alla.

Träning

Något som däremot är vetenskapligt bevisat och som jag har råg i ryggen av att påstå är att träning förbättrar den psykiska hälsan. Att röra på sig frigör endorfiner som gör att vi mår bra. För mig som dessutom har träning som intresse var detta extra viktigt.

Jag själv hade först svårt att ta steget till att träna då varken lusten eller orken fanns där men återigen fanns min underbara man där och peppade mig (läs tvingade) 😉 Han gjorde i ordning ett dagsschema där jag skulle se till att få in vissa saker vid vissa utvalda tidpunkter. Så som träning och att äta. Saker som är lätt att glömma och prioritera bort vid dåligt mående. Detta schema höll jag stenhårt och efter endast en dag så började jag må något bättre. Jag såg en mening med mina dagar.

Acceptera

Okej den här punkten är nog den jag fortfarande inte är helt klar med. Jag har inte till fullo lyckats acceptera allting än. Att jag var deprimerad, absolut! Men anledningen till depressionen och till att jag fortfarande inte mår helt bra är svårare att acceptera.

Jag vet att jag har gjort allting ”rätt” och att jag t.o.m gjort mer än vad som krävs av mig i denna situation, men jag har ändå så svårt att acceptera att människorna som ligger till grund för mitt mående har valt att göra så som de har gjort. Jag kommer dit! 2018 är året då jag ska öva på att kunna acceptera saker hur jobbiga de än är. Människor sviker och beter sig illa och det är inte alltid något man kan göra något åt eller styra. Så är det!

Prata med närmaste

Otroligt viktigt. Eftersom jag är gift så är min man självklart min närmaste. För att kunna komma ur en depression så tror jag att man måste erkänna för sig själv att man har en. Kan man berätta det för sina närstående så har man erkänt det och också kommit långt.

För mig var det en stor vändpunkt när jag valde att berätta för mina närmsta vänner och min svärmor. De är alla så otroligt kloka och hade mycket tips, råd och egna erfarenheter att komma med som hjälpte så otroligt mycket.

Jag har en tendens att vara extremt självkritisk och la all skuld på mig själv. Jag tryckte ner mig själv totalt och att då prata öppet om detta med andra gav mig en ”friskare” syn på saker och ting och jag har nu förstått och insett att felet inte ligger hos mig och att jag inte ska behöva utstå det jag faktiskt tolererat under så lång tid.

Var snäll mot dig själv

Som jag skrev ovan – jag är ofta EXTREMT självkritisk och letar alltid fel hos mig själv först. Jag har spenderat otaliga timmar med att plåga mig själv och trycka ner mig själv. Varför är jag så dålig? Varför är jag så dum? Varför får jag dessa människor att göra såhär? Varför gör jag alltid fel? Varför kan jag inte bara stå ut med detta beteende? Har jag orsakat allt?

Att jag höll på såhär krossade nästan min man totalt som mådde så fruktansvärt dåligt över att se mig göra så mot mig själv. Vad han än sa så var jag ändå säker på att det var mitt fel. Eller egentligen inte. Tänkte jag efter riktigt, riktigt noga så insåg jag ju att det inte var det men den enklaste vägen var alltid att lägga skulden på mig själv.  Varför då, kan man ju tänka då. Jo då kommer vi osökt in på inläggets nästa punkt.

Lägg livspusslet för att få ihop alla bitar

Hur är jag som person? Hur agerar jag i vissa situationer? Varför gör jag så? De här frågorna har varit nyckelfrågor för att ta mig ur depressionen. Jag som alltid skuldbelägger mig själv var verkligen i behov av att veta varför jag gör som jag gör. Vad har stöpt mig och skapat dessa egenskaper som jag besitter?

Jag hade aldrig klarat av att kartlägga allting själv men återigen så fanns min livskamrat, min man där och hjälpte mig. Jag vet nu varför jag är så extremt självkritisk och den vetskapen har gjort det enklare för mig att acceptera att jag är så, att jag ofta väljer den vägen men också att ifrågasätta och i slutändan faktiskt förstå att det inte är sanningen.

Jag vet också varför jag har en historia av att otäckt lätt kunna stänga av mina känslor. Varför jag hade ortorexi, varför jag ibland kan känna mig trängd och få panik inför att säga förlåt, varför jag mitt i ett bråk kan glömma bort orsaken till det, varför jag helst låter bli att reda ut saker jag anser vara ”småsaker” och massa mer därtill.

Resan för att ta reda på allt detta har varit så otroligt spännande och lärorik och jag ser på mig själv med snällare ögon. Jag är inte så himla konstig och dum som jag ofta inpräntat tidigare. Jag har inte dessa ”fel” utan anledning. Jag vet varför jag är som jag är och jag har accepterat det.

Ta ansvar

MEN!!! En utav de viktigaste punkterna (alla är viktigast). Jag kan inte leva hela mitt liv och skylla mitt mående, mitt agerande och beteende på saker jag varit med om tidigare. Jag kan inte se dem som en okej förklaring för att fortsätta leva i ohälsa som drabbar de runt omkring mig. Jag har ansvar över att ta tag i mitt liv och mig själv. Ingen annan. Vad jag än varit med om eller hur andra än har betett sig så kan jag inte fortsätta leva i tragedi och skylla det på andra. Det funkar inte och i slutändan förlorar alla på det.

Ja, man måste få må dåligt och ta den tid man behöver för att ta sig upp igen. Absolut! Självklart! Men det känns ju inte rimligt att jag fortfarande ska sitta om må dåligt om 10 år och skylla detta på andra. Mår jag dåligt så drabbar det min man, mina barn och mina närmaste. Det kan tyckas hårt men så tänker jag.

Jag har tagit reda på varför jag mår dåligt. Jag vet varför jag agerar tokigt i vissa situationer. Med den vetskapen kan jag aktivt välja att inte agera så, att faktiskt ta ansvar för mitt handlande och mående. Det kan ingen annan än jag göra. Jag har absolut haft stora orsaker att må dåligt men jag har minst lika stora anledningar (mer) att må bra och ingenting blir bättre om jag stenhårt håller fast vid detta negativa år ut och år in.

Nu siktar jag framåt! Med en tyngre väska på ryggen som innehåller mycket tråkigt och hemskt men också så mycket livserfarenhet och kunskap om mig själv. Hur jobbig denna resa än har varit så väljer jag att vara tacksam över den. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag har verkligen insett hur fantastiskt fina människor jag har runt omkring mig! DET är ju oslagbart!!!! ♥

Kommentera

Repost från min Instagram

En tillsynes hälsosam och glad tjej i Miami 2012 👆Vad som inte syntes var att jag misshandlade mig själv varje dag! Straffade mig själv och min kropp.

Jag led utav ätstörningen ortorexi. Jag kontrollerade ständigt mina intag och min vikt på en manisk nivå. Till och med mängden vatten analyserades.

Jag blir så otroligt ledsen när jag ser andra tjejer lägga ut saker på Instagram som speglar dessa tankar jag hade under min sjukdomsperiod. Tankar som att flera träningspass ska tryckas in under en dag för att kompensera mindre bra kost. Maten ska minskas för att träningen inte blivit så bra som den var tänkt. Att lite fuskätande måste försvaras i sociala medier.

Jag säger inte att tankar som dessa är lika med ätstörning, absolut inte! Men jag vill sända ut en varning! Snälla snälla, använd inte kost och träning för att straffa dig själv! Gör det inte till en större sak än vad det är.

Mat är till för att njutas av och träning är till för att kroppen ska må bra och vice versa. Släpp tvångstankarna om träningshets och dubbelpass när någon godsak för mycket slunkit ner. Se det istället som extra energi till det tilltänkta träningspasset! ❤️

(detta postade jag på Instagram igår men väljer att dela det även här)

Kommentera

Skulle jag vara ortorektisk?

Vet ni vad som sporrar mig och motiverar mig att fortsätta göra det jag gör? Förutom alla underbara kommentarer och människor jag stöter på såklart. Jo det är folk som tror sig veta saker om mig som totalt saknar verklighetsförankring. Saker som absolut inte stämmer. Det eldar på min glöd och gör att jag drivs på att fortsätta. Jag vet ju att jag kan motbevisa dem.

Sen finns det alltid människor som oavsett hur bra bevis du har inte kommer se det. Människor som trots allt väljer och vill tro det värsta och gärna trycker ner andra för att själva känna sig bättre. Det finns det alltid! Värt att tänka på. Dessa människor kan jag inte nå men för min egen skull är det givande att fortsätta och ändå bevisa dem fel. Vare sig de ser det eller ej.

Jag har alltså fått höra att jag återigen skulle lida av ortorexi. Att jag är självupptagen för att jag själv vill bestämma över mitt eget liv (förlåt men idiotiskt!!). Att jag är olycklig och mår dåligt.

Ja jag hade en depression i höstas och vet ni varför? Jo just p.g.a detta. Allt detta negativa drog ner mig totalt. Det påpekade mig så starkt just för att det är så otroligt fel och för att det kom från några som jag trodde stod mig nära. Innan dessa påhopp mådde jag så sjukt jävla bra!

Det tog några månader men jag har kommit ur depressionen. Visst stundtals blir jag lite ledsen men jag är inte i närheten av deprimerad. Och precis som jag har lovat tidigare så kommer det komma ett inlägg om vad jag gjorde för att ta mig ur mörkret.

I alla fall. Alla som känner mig ordentligt vet att dessa påståenden ovan är så otroligt befängda och tagna ur det blå så mer än så behöver jag inte säga om det.

Jag väljer nu aktivt att använda denna negativitet som motivation att fortsätta göra det jag gör. Fortsätta utvecklas som person. Forsätta inspirera. Fortsätta leva hälsosamt och fortsätta välja livet!

Tycker andra att det speglar dåligt mående och ätstörning så tror jag att man behöver titta sig själv i spegeln. Det kan vara där problemet ligger! Puss på er ❤️

Kommentera

Negativa tankar och hur du bryter dessa!

Vad händer om vi får en negativ tanke? Och vad gör man om denna tanke fastnar hos oss?


Jag upplever att många där ute är extremt negativa och har lätt att fastna i ett negativt tankemönster. Självklart kan vi alla tänka negativa tankar stundtals men det viktiga är att det inte låser sig där utan att man faktiskt kan stanna till och se det från en positiv synvinkel. Det är när man inte kan det som jag anser att man har ett problem. Så mycket onödig energi slösas på att grubbla och oroa sig.

Hur gör man då för att sluta älta och grubbla på saker i onödan? Jo det finns många knep att tillta. Här nedan ser ni 6 stycken punkter som kan vara bra att ta till när man känner att en negativ tanke har fastnat alltför länge.

  1. Fråga dig själv om dina negativa tankar någonsin har hjälpt dig? Oftast är svaret nej.
  2. Skriv ner dina negativa tankar och lägg undan dem. När du sedan efter ett tag läser det du skrivit så känns det oftast inte så allvarligt längre.
  3. Fråga dig själv om problemet är verkligt eller påhittat? Är det nutid eller dåtid? Har det hänt i dåtid eller är påhittat så släpp det.
  4. Istället för att fokusera på problemet så rikta ditt fokus på ditt mål och vart du vill komma. Hur vill du ha det? Ska jag sluta röka så fokusera istället på alla positiva saker du faktiskt väljer när du slutar röka. Du väljer livet! Vill du sluta oroa dig? Ja vad ska du då göra istället? Välj att fokusera på det.
  5. Acceptera att många problem är obehagliga, svåra, orättvisa och att vissa faktiskt aldrig löser sig. Acceptans!! Det är tufft men nödvändigt för att kunna gå vidare i livet.
  6. Ta en paus och fokusera på något du tycker om och njuter av!

Livet är kort och du förtjänar att leva det så bra som möjligt ♥

 

Kommentera

Låt dig själv komma först

Vilken är den viktigaste människan i ditt liv? Din man, ditt barn, din mamma? Jag tror många av oss tänker något utav dessa alternativ. Men borde vi inte tänka på oss själva? Utan sig själv så har man ju inget liv. Rimligtvis borde då också man själv vara den viktigaste personen i sitt eget liv.

Jag tycker vi är väldigt duktiga på att prioritera en mänga olika saker framför vårt eget välmående.

  • jobbet
  • barnen
  • huset
  • en vän som mår dåligt
  • köpa ny bil
  • planera semester
  • 1000 andra saker
  • Sen eventuellt, om man har tur – MIG SJÄLV!

Jag säger inte att detta är ett ohållbart sätt att leva på, absolut inte. Jättemånga människor lever såhär så bevisligen fungerar det ju. Däremot känner jag att det blir fruktansvärt orättvist mot dig själv att alltid göra så. När ska du få chansen att bli ditt bästa jag och prestera så bra som du faktiskt skulle kunna? När är det din tid att glänsa?

Jag har erfarit att många blandar ihop viljan av att bestämma över sitt eget liv och att ta hand om sig själv med egoism. Vilket för mig är väldigt konstigt då det är två helt olika saker. Det finns inget egoistiskt över att välja att leva sitt liv precis så som man själv vill det och att samtidigt se till att man själv mår bra. I alla fall inget utav den negativa klangen utav egoism som vi ofta refererar ordet till. Så länge ingen annan människa skadas så borde ju detta vara det vi ska stäva efter, eller?

Det handlar om att fråga sig själv ”Vad behöver jag för att må bra?. Detta kommer leda till att du blir bättre på att sätta gränser vilket är en stor del av en bra självkänsla. Kanske kommer du känna dig egoistisk först men helt ärligt – Vem mår bra ifall inte du gör det? Troligtvis inte dina barn, inte din man och inte dina vänner. Du kommer heller inte göra ett lika bra jobb som du skulle kunna göra.

Vem tjänar på att du mår dåligt? INGEN!! Vem tjänar på att du mår bra? ALLA!! Så bort med tankarna om egoism för de har inget här att göra!!

Varför ska alla andra ha mest att säga till om när det gäller Ditt liv och Dina ensaker? Varför ska de flesta beslut fattas med endast andras bästa i åtanke? Varför ska vi ständigt offra oss själva för att försöka vara andra till lags? Det är ju befängt!

Jag har en ”liten” teori om att endast jag själv ansvarar för mitt eget välmående. Självklart kan andra människor och händelser hjälpa eller stjälpa men i det långa loppet så är det jag själv som står vid rodret och styr. Jag kan inte se till att alla runt omkring mig mår bra och det är heller inte mitt ansvar. Däremot är det mitt ansvar att jag själv mår bra och det kan jag se till! Börja där ♥

Kommentera