Godis till småbarn
Häromdagen lyssnade jag på senaste avsnittet utav Crfitnesspodden (avsnitt 8) och blev väldigt glad att ämnet ”godis till småbarn” kom på tal. Det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Willem som är närmare 3 år har fortfarande aldrig fått äta godis och han kommer inte få det på många år. Detta är något som jag och min man var eniga om från start. Han får heller inte dricka läsk och han äter inte chips och annat snacks.
Jag förstår verkligen inte varför så pass små barn SKA ha godis.? Många verkar till och med se det som en rättighet för barnen. En ursäkt jag ofta hör är att det är så svårt när de har äldre syskon. Jag köper dock inte det. Varför skulle det göra det svårare? Föräldrarna är väl fortfarande de som handlar och bestämmer vad barnet stoppar i munnen?
Willem har två äldre bröder på 10 och 13 år och både de och vi vuxna äter godis, chips och dricker läsk framför honom. Han vet att han inte får äta sånt och han ifrågasätter det inte heller. För honom är det inga konstigheter. Jag och min man dricker drycker såsom Celsius och det är ju samma där – han får inte dricka det och det vet han. Skulle jag ge honom det bara för att han tjatade? Aldrig i livet!
Jag anser att barn behöver lära sig att det finns saker som endast vuxna får äta och dricka och det finns saker som äldre barn får äta och dricka. Jag ser inte det orättvisa i det. Willem kommer ju också bli äldre och i sinom tid få äta godis han också. Varför ge honom något han inte ens vet om han vill ha? Han vet ju inte vad det är och är supernöjd med sin mandarin och sina russin istället.
Sen kan jag ju lägga till att han skulle inte få godis även om han tjatade och verkligen ville ha. Ser inte felet i det. Som jag skrev ovan så kommer det nog dröja många år till innan han får smaka godis, chips och läsk och jag ser faktiskt inte framtida barnkalas som något stort hinder. Lite samma som att han är laktosintollerant – han får specialmat och kan då också får ”specialfika”.
Barn är ofta väldigt anpassningsbara och jag ser detta så tydligt på mitt jobb (jobbar som förskollärare). Nästan inga barn frågar varför ett annat barn eller vuxen äter någonting annat och det är liksom inga konstigheter. Frågar de så accepterar de svaret och sen är det inte mer med det.
Jag tror faktiskt det är vi vuxna som lägger till våra känslor och tankar i det hela. Det är vi som ser ”orättvisan” och att det är ”synd om barnet” som inte får tårta på födelsedagen. Jag upplever att barn oftast inte ser det på samma sätt. Jag kanske räknas som barn då för jag ser faktiskt inte heller det!
Varför vill jag då inte att mitt barn ska äta godis? De uppenbara hälsoaspekterna som finns tror jag alla vet om och att socker faktiskt är mer beroendeframkallande är kokain är ju verkligen någonting att tänka på. Sen vill jag inte att mina barn ska bli lika sockerberoende som jag är. Det är inte någonting jag vill föra över på dem, såklart.
Många säger också att hindrar man och ”förbjuder” för mycket så kommer det få bakvänd effekt men det är absolut inte någonting som stämmer in på alla. Vi hade ALDRIG läsk hemma när jag bodde hemma. Vi drack inte sötade drycker alls helt enkelt och det är någonting som följde med mig upp i åren. Jag drack aldrig läsk förut och tyckte faktiskt inte det var särskilt gott heller. Tills jag blev gravid och fick cravings på ju LÄSK! Hujedamig….
Visst jag blev ju inte förbjuden att dricka läsk men vi har ju inte direkt ett förbud här hemma heller. Willem äter sitt och vi andra vårt. Har aldrig behövt diskutera så mycket kring det och frågar han så kommer jag självklart berätta varför och hur vi tänker. Willem är en klok pojke och förstår det mesta.
Så nu vet ni hur vi gör här hemma. Många ser säkert mig som extrem och ganska konstig och det är okej för jag tycker ju det är lika konstigt att ge sitt barn socker 😉 Skämt å sido!
Ös gärna på med kommentarer – hur gör ni hemma? Och ja man får tycka att jag har fel 😉