Godis till småbarn

Häromdagen lyssnade jag på senaste avsnittet utav Crfitnesspodden (avsnitt 8) och blev väldigt glad att ämnet ”godis till småbarn” kom på tal. Det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Willem som är närmare 3 år har fortfarande aldrig fått äta godis och han kommer inte få det på många år. Detta är något som jag och min man var eniga om från start. Han får heller inte dricka läsk och han äter inte chips och annat snacks.

Jag förstår verkligen inte varför så pass små barn SKA ha godis.? Många verkar till och med se det som en rättighet för barnen. En ursäkt jag ofta hör är att det är så svårt när de har äldre syskon. Jag köper dock inte det. Varför skulle det göra det svårare? Föräldrarna är väl fortfarande de som handlar och bestämmer vad barnet stoppar i munnen?

Willem har två äldre bröder på 10 och 13 år och både de och vi vuxna äter godis, chips och dricker läsk framför honom. Han vet att han inte får äta sånt och han ifrågasätter det inte heller. För honom är det inga konstigheter. Jag och min man dricker drycker såsom Celsius och det är ju samma där – han får inte dricka det och det vet han. Skulle jag ge honom det bara för att han tjatade? Aldrig i livet!

Jag anser att barn behöver lära sig att det finns saker som endast vuxna får äta och dricka och det finns saker som äldre barn får äta och dricka. Jag ser inte det orättvisa i det. Willem kommer ju också bli äldre och i sinom tid få äta godis han också. Varför ge honom något han inte ens vet om han vill ha? Han vet ju inte vad det är och är supernöjd med sin mandarin och sina russin istället.

Sen kan jag ju lägga till att han skulle inte få godis även om han tjatade och verkligen ville ha. Ser inte felet i det. Som jag skrev ovan så kommer det nog dröja många år till innan han får smaka godis, chips och läsk och jag ser faktiskt inte framtida barnkalas som något stort hinder. Lite samma som att han är laktosintollerant – han får specialmat och kan då också får ”specialfika”.

Barn är ofta väldigt anpassningsbara och jag ser detta så tydligt på mitt jobb (jobbar som förskollärare). Nästan inga barn frågar varför ett annat barn eller vuxen äter någonting annat och det är liksom inga konstigheter. Frågar de så accepterar de svaret och sen är det inte mer med det.

Jag tror faktiskt det är vi vuxna som lägger till våra känslor och tankar i det hela. Det är vi som ser ”orättvisan” och att det är ”synd om barnet” som inte får tårta på födelsedagen. Jag upplever att barn oftast inte ser det på samma sätt. Jag kanske räknas som barn då för jag ser faktiskt inte heller det!

Varför vill jag då inte att mitt barn ska äta godis? De uppenbara hälsoaspekterna som finns tror jag alla vet om och att socker faktiskt är mer beroendeframkallande är kokain är ju verkligen någonting att tänka på. Sen vill jag inte att mina barn ska bli lika sockerberoende som jag är. Det är inte någonting jag vill föra över på dem, såklart.

Många säger också att hindrar man och ”förbjuder” för mycket så kommer det få bakvänd effekt men det är absolut inte någonting som stämmer in på alla. Vi hade ALDRIG läsk hemma när jag bodde hemma. Vi drack inte sötade drycker alls helt enkelt och det är någonting som följde med mig upp i åren. Jag drack aldrig läsk förut och tyckte faktiskt inte det var särskilt gott heller. Tills jag blev gravid och fick cravings på ju LÄSK! Hujedamig….

Visst jag blev ju inte förbjuden att dricka läsk men vi har ju inte direkt ett förbud här hemma heller. Willem äter sitt och vi andra vårt. Har aldrig behövt diskutera så mycket kring det och frågar han så kommer jag självklart berätta varför och hur vi tänker. Willem är en klok pojke och förstår det mesta.

Så nu vet ni hur vi gör här hemma. Många ser säkert mig som extrem och ganska konstig och det är okej för jag tycker ju det är lika konstigt att ge sitt barn socker  😉 Skämt å sido!

Ös gärna på med kommentarer – hur gör ni hemma? Och ja man får tycka att jag har fel 😉

Kommentera

Kontroversiella tankar

Okej då är jag igång igen med mitt tyckande och tänkande. Förra veckan lyssnade jag på Träningspodden (gammalt avsnitt) och de började diskutera detta med familjemiddagar, att äta tillsammans med barnen och att äta samma mat som barnen. Det är ju allmänt känt att det är ”så det ska vara”. Man bör som förälder äta samma rätt som man serverar barnen och man bör även äta samma tid som barnen.

Jag tycker ju inte så! Därför blev jag så otroligt glad när de höll med mig i mina tankar. De hade precis samma åsikter som mig kring ämnet. Detta är något som jag har gått och ruvat på. Jag har stundtals fått dåligt samvete för att vi äter annan mat än barnen. Jag har varit rädd att det på något sätt ska påverka dem negativt. Jag har även fått dåligt samvete för att vi ofta ger barnen mat före. Självklart sitter vi med vid bordet och låter inte dem sitta ensamma men det blir ofta så att vi äter vid olika tidpunkter.

Jag känner mig så ”fullmatad” med att man SKA ha familjemåltider då alla SKA samlas vid bordet. Alla SKA äta samma mat och man SKA diskutera dagen och hur alla mår. Det funkar inte så hemma hos oss. Är vi en sämre familj för det? Nej det tycker jag verkligen inte!! Efter att ha insett att det inte bara är jag/vi som har dessa åsikter så känner jag mig nu ännu säkrare på att det vi gör inte är fel på något sätt. Ibland behöver man höra att andra tänker likadant.

Så vad är mina åsikter då? Jo jag tycker faktiskt inte hela familjen måste äta middag samtidigt. Ibland kanske stora grabben ska iväg till någon kompis och då behöver äta tidigare eller senare. Ibland kanske minsta pojken är trött och måste få mat fort. Ibland kanske vi föräldrar helt enkelt känner för att ha en lugn matsituation och väljer att äta efter barnen. För helt ärligt – att äta middag med 4 barn är inte direkt någon kvalitetsstund då vi bara sitter och myser, diskuterar och har det trevligt.

Det ska serveras mat, delas mat, torkas spyor (Isabella), fyllas på mat, torkas upp spillda vattenglas, svara på eventuellt gnäll om valet av maträtt osv osv.. Jättemysigt verkligen 😉 Då kan jag tycka att det är bättre att jag och min man bara sitter med vid bordet och hjälper barnen med det de behöver hjälp med och äter senare när de små har somnat. Bättre för alla!

Sen tycker jag faktiskt inte heller att alla måste sitta kvar vid bordet tills alla har ätit upp. Som de pratade om i podden så handlar ju hela dagarna för barnen om att visa andra hänsyn och respekt. På förskolan ska de ständigt visa hänsyn och följa alla regler vilket är toppenbra givetvis. Men då kan jag tycka att det kan få vara lite mer avslappnat hemma. Vill någon sitta kvar och såsa och äta sakta ja då ska de få göra det. Vill någon annan äta lite fortare för att kanske sedan göra läxor, duscha eller någonting annat så ska de få göra det utan att drabbas av den som vill såsa. Nu tycker nog många att jag är knäpp eller? 😉

Sen kommer vi till detta med samma rätt. Varför ska alla äta samma? Som de så klokt sa i podden – ”äter man på restaurang så måste ju inte alla beställa samma mat”. Precis!! Nu menar jag inte att alla bör servera olika rätter utan jag menar att de som väljer att göra det ska få göra det utan känslan av att de gör någonting fel. Har man tiden och orken att tillaga olika rätter så varför inte? Jag tycker inte det är särkilt kul att äta köttbullar och makaroner men ungarna älskar ju det. Ska jag då tvingas äta det eller ska de aldrig få den rätten? Känns inte riktigt okej tycker jag.

Summa summarum är att jag nu släpper det dåliga samvetet och faktiskt har insett att vårt sätt är det som funkar bäst för vår familj. Vi mår bäst av att ha det såhär! Självklart ser barnen oss äta och de vet att vi äter bra mat och mycket mat.

Vi pratar mycket om kost och träning i vår familj och jag tycker det är viktigt att tidigt ge barnen en sund syn på mat och förklara för dem varför vi behöver äta och hur vi behöver äta. Varför kan vi inte dricka läsk varje dag? Varför är det viktigt att äta frukost? Såna frågor tar vi upp här hemma. Superviktigt!!

Jag skulle jättegärna få lite feedback på detta inlägg! Hur gör ni hemma hos er? Kommentera gärna 🙂 

 

middag

Kommentera

Jag och Bingo Rimér är nog det värsta tänkbara paret…

Relationspodden med Bingo och Katrin är en podd jag nyligen testat på och jag har väl lyssnat två eller tre avsnitt hittills. Innan jag satte på så tänkte jag att ”hjälp hur ska jag klara av att lyssna på Katrin”. Hon är inte direkt en favorit hos mig och jag har alltid haft svårt för henne och hennes extrema åsikter kring kost och hälsa.

Därför fick jag en chock när det sedan visade sig vara henne jag höll med mest i podden. Bingo å andra sidan!!! Herregud vad olika vi är varandra. Jag och Bingo skulle helt ärligt vara en match made in hell. Jag skulle vara den där ”näbbgäddan” som han pratar om i podden. Tjejen som enligt honom inte har något självförtroende. Tjejen som enligt honom är omogen. Tjejen som helt enkelt är jäkligt osäker.

Jag väljer dock att se det på ett annat sätt. Jag är en tjej som vet mitt värde. Jag är en tjej som vet vad jag vill och inte vill. En stark tjej helt enkelt som aldrig låter någon annan sätta sig på mig. Det är långt ifrån att vara osäker och omogen. Tvärtom skulle jag säga.

För att återgå till deras podd – en tjej hade skickat in en fråga om hon behövde vara orolig då hennes man hade googlat på ”eskorttjejer” och ”thaimassage” i den stad han skulle på tjänsteresa till. SJÄLVKLART ska hon vara orolig skulle jag vilja säga. Vem googlar på sånt där om man inte är ett otroget snusk??

Enligt Bingo däremot så var det fullt troligt att han bara googlade av nyfikenhet och oavsett anledning så hade inte tjejen med det att göra. Hon var bara en osäker näddgädda och hon skulle sluta lägga sig i sin killes ”privatliv”. WHAT? Hur kan man inte ha med det att göra när ens kille (de hade dessutom en bebis ihop) googlar på oanständiga saker?

Så osäkra, omogna och tråkiga jag reagerade jättestarkt på detta. Hade det hänt mig hade killen åkt ur huset med arslet före! Ett tydligt tecken på att jag har dåligt självförtroende? Eller?? Återigen så skulle jag mer vilja kalla det att jag vet mitt värde och vet vad jag vill ha och speciellt vad jag INTE vill ha.

Ett annat av Bingos tips på podden var att leka av sig medan man är ung. Alla behöver det enligt honom. Ligg runt, vakna med trosorna på huvudet och hångla med flera killar på samma kväll. Shit jag har inte gjort någonting utav detta och kommer få ångra mig, om man tror på Bingo.

Behovet av att ligga runt och ha engångsligg hit och dit har aldrig någonsin funnits hos mig. Jag hade faktiskt en regel när jag var yngre och det var att ska jag ligga med någon så måste det vara fler än en gång. Jag har aldrig någonsin brutit den regeln så japp jag är oskuld när det kommer till one night stands. Betyder absolut inte att jag ser ner på dem som har engångsligg utan det är bara inte något för mig.

Jag är absolut inte asexuell på något vis eller en tråkmåns. Jag är faktiskt en extremt sexuell tjej som älskar sex, älskar att prata om sex och allt där i kring. Jag är väldigt oblyg och öppen. Tabu är det värsta jag vet. Jag har haft pojkvänner och KK-relationer men helt enkelt aldrig sett det charmiga i att ligga en kväll efter krogen. That’s it.

Men i alla fall, Bingo om du läser detta så spring så långt du bara kan. Jag är garanterat den värsta tänkbara tjejen för dig och det skulle sluta i total katastrof. Tur jag har hittat en man som passar mig som handen i handsken. En man som delar mitt tankesätt och har samma värderingar. Och vilken tur det är att det finns folk som inte är som vi. Folk som Bingo. Hade ju varit tråkigt om alla var lika.

Så en slutfråga får bli – finns det fler näbbgäddor här eller är det bara jag som är så tråkig som aldrig vaknat med trosorna på huvudet eller aldrig skulle acceptera googlande på eskorttjejer? 😉

citat 

Kommentera

Ibland tänker jag lite som de i Lyxfällan

Jag har nu skapat en ny kategori här på bloggen – Hört på podcast. Jag tänkte här ta upp saker jag hört i lite olika poddar. Det kan vara saker jag håller med om, inte håller med om eller helt enkelt saker jag bara känner för att ta upp av olika anledningar.

Första diskussionsämnet kommer ifrån ”Lyxfällan – en pengapodd med Patrick och Magnus. De diskuterade vad lyx är och att det innebär olika för olika människor, vilket det självklart gör.

För mig som småbarnsmamma är lyx att få sova en extra timme. Eller egentligen räcker det med en extra halvtimme för att jag ska känna att det är lyxigt. Tror jag i alla fall. Det har inte inträffat än så får höra av mig när det gör det 😉😂

Vill påpeka att det inte på något sätt betyder att jag har en man som inte hjälper till. Det har jag verkligen. Det är mer så att om barnen är vakna kan jag inte sova. Det går bara inte. Även om jag vet att Henke är med dom och jag stänger till dörren så ligger jag där vaken och lyssnar. JA jag är en kontrollmänniska…. 🙈🙄

I alla fall lyx för mig är sovmorgon. Lyx kan också vara att få äta ute och att få egentid med min man. Ja det är verkligen lyx för mig. Har inte inträffat sen Isabella föddes av naturliga skäl men jag längtar så himla mycket. Att få komma iväg och bo på hotell, äta god mat och kanske gå på bio tillsammans med min man ❤️ ÄLSKART!!!

Patrick och Magnus diskuterade även att deltagarna i lyxfällan ofta anser skitkonsumtion och onödiga saker vara lyx. Det kan vara cigaretter, pizza eller godis. Där måste jag ju dock inse att jag hör lite till den skaran. Lyxfällandeltagarskaran!! 😳😵

Jag anser nämligen att en Celsius eller en Nocco är lyx. Att få sätta sig i soffan eller vart som helst med en kall burk är verkligen lyx för mig. Så fort jag slutat amma kommer jag börja fylla kylen med mina älskade drycker igen.

Egentligen är det skitkonsumtion och totalt onödigt. De är dyra och jag slänger äckligt mycket pengar på dem. MEN jag har ju den lyxen att ha råd med det. Det är där jag skiljer mig ifrån deltagarna i Lyxfällan. De har inte råd men tar sig råd. Jag har råd och då är det lyx. Skulle aldrig anse det vara lyxigt att sitta och dricka en burk jag egentligen inte har råd med och ha massa obetalda räkningar ligga och samla damm. Bara tanken ger mig ångest!

Så min fråga är nu – vad är lyx för dig?

Kommentera