Uppdatering angående Isabellas längd

Idag ringde de från specialistenheten (det var min man de ringde till så inte exakt koll på vad enheten kallas). I alla fall, de såg ingen anledning för oss att oroa oss för Isabellas längd. Han undrade om vi är oroliga vilket vi inte är så det bestämdes att vi ska avvakta ett halvår och då mäta henne igen.

Är det bättre då så släpper de oss, är det fortfarande ”dåligt” så behöver hon göra något blodprov för att kolla sina tillväxthormoner (tror jag det var).
Känns som ett bra beslut då jag verkligen inte vill ta blodprov på henne i onödan. 🙏🏻🙌🏻

Kommentera

Ska vi vara oroliga?

Idag var det dags för treårskontrollen på BVC för Isabella. Eftersom hon har pratat långa meningar väldigt länge så struntade de i att kolla talet då det fanns så gamla anteckningar om att hon pratar toppen, haha. Så de gick direkt på vägning och mätning istället.

Hon vägde 14,8 kg vilket tydligen var precis på kurvan. Däremot så var hon alldeles för kort och låg låångt nedanför normalstrecket med sina dryga 89 cm. Jaja det är väl ingen fara tänkte jag med tydligen så var det lite oroväckande. Vi blir nu remitterade till någon barnspecialist som ska kolla upp detta och se om något är fel.

Så min fråga är, hur långa var era barn vid 3 år, mest intressant är det med flickor eftersom jag själv har en tjej? Inte behöver jag väl vara orolig, hon har ju ändå vuxit 2 cm sedan 2,5-årskontrollen?

Kommentera

Vi får tillökning- en ny familjemedlem

Som flera kanske sett så skrev jag på Instagram att vi nästa år får en ny familjemedlem och det stämmer 😍 Väldigt snart så kommer en liten kattunge flytta hem till oss.

Jag är pälsdjursallergiker och även Alex men detta är en sibirisk katt och dem tål vi. Sååå kul att vi äntligen kan få ha ett husdjur och barnen är överlyckliga här hemma. Bilden nedan är från när vi var och hälsade på hos katterna. 2 vuxna och 9 kattungar och jag kände absolut ingenting. Helt otroligt 😍🙌🏻

Vi kommer till en början att vara fodervärd till katten. Det innebär att katten bor hos oss men inte är vår på papper. När hon sedan fått två kullar så steriliseras hon och blir vår. Vi kommer alltså få ha kattungar i hemmet i två omgångar. Jag är sååå förväntansfull. Detta är ju typ en dröm ❤️

Kommentera

Syns du i mörkret?

Och så har vi återigen kommit till den kalla och mörka perioden på året. Är du duktig på att ha på dig reflexer? Är du noga med att dina barn har reflexer eller ännu bättre varselväst när de är ute i mörkret? Det hoppas jag, för det är sååå viktigt. Mina barn har alltid på sig sina varselvästar om vi är ute i mörkret och likaså jag. Jag känner mer helt enkelt otrygg om jag inte har den på.

Visste ni att de har både barnkläder och barnskor hos engelbert strauss? Där kan du hitta en mängd funktionsplagg som är både praktiska och har bra kvalitet. De har varselvästar för barn men även varseljackor (vinterjacka, softshell), huuur bra? Det går inte att inte synas i dessa kläder. Se bilderna nedan.

De flesta trafikolyckor som innefattar gående personer inträffar i mörket. Utan någon reflex så syns du inte förrän du är 25 meter ifrån bilen. Ställ det i jämförelse till om du istället har en reflex på dig, då syns du 125 meter från bilen. Det är en extremt stor skillnad.

Det är också väldigt vanligt att vi vuxna klär på barnen någon form av reflex men att vi glömmer oss själva. Lite samma tänk som med cykelhjälmar tänker jag. Reflexer och varselkläder fyller exakt samma viktiga funktion på oss vuxna som för barnen. Och det är ju trots allt oftast vi som är ute och går i mörkret. Det är alltså otroligt viktigt att även vi bär reflexer.

Så vad kan engelbert strauss erbjuda oss vuxna? Det finns självklart reflexkläder och funktionella arbetskläder även för oss där. Nedan ser ni först en varseljacka för damer och sedan en varselregnjacka, passar oavsett kön och är ju supersmart. Ännu fler reflexkläder finns att hitta inne på engelbert strauss hemsida.

Alla bilder kommer från engelbert strauss. 

 

Kommentera

I’m alive

Jodå, jag lever och frodas. Milt sagt! Jag har njutit såååå av semestern att bloggen har fått vila. Men oroa er inte, den är inte död och det kommer bli liv i den igen.

Hoppas ni har en lika bra sommar som mig 💛

 

Kommentera

Midsommar 2019

Jag är fortfarande SÅ lycklig för att vi fick en vacker, varm och solig midsommar i år. Jag njöt hela dagen och är lycklig ända in i själen av att ha fått ge barnen en traditionell midsommarafton med dans, blomplockning, bad och grillning. Jag är en människa som älskar traditioner och att få ge barnen det känns fantastiskt.

Nöjda barn som köpt varsin krans ♥

Årets midsommarfirande blev i Solvik och vi tyckte det var ett jättemysigt ställe, nära vattnet, roligheter för barnen och billigt att köpa korv, hamburgare och dricka. Superbra helt enkelt. Kommer nog bli en ny midsommartradition att åka dit.

På kvällen hade vi goda vänner över (de var med i Solvik också). Så roligt att se alla våra små springandes nakna på gräsmattan och bada här hemma. Precis som det ska vara! 🙂

Kommentera

Fan vad sjuka människor det finns

För något år sedan blev jag kontaktad via Messenger då en annan kvinna hade använt bebisbilder på Isabella i en mammagrupp på Facebook och påstått att det var hennes barn. Såååå sjukt! Detta var som sagt ett åt sen (tror jag) och igår hände det igen.

Nu har jag hittills fått 3 meddelanden från olika människor med printscreens från ännu en mammagrupp då en kvinna lägger upp bilder på Bella från BB och säger att det är hennes dotter. En uppmärksam medlem hade då kommenterat och frågat varför hon använder mina bilder och hänvisade till min blogg.

Jag kan inte fatta varför man gör såhär eller vart hennes vinning i det hela ligger? Så sjukt!! Jag är tacksam att det finns fina människor som ändå hör av sig till mig och berättar. Jag har även försökt kontakta denna kvinna som la ut mina bilder men har såklart inte fått svar….

Någon som kan få mig att fatta – varför gör man så??

Kommentera

Efterlängtad helg

Äntligen fredag och Äntligen helg. Jag jobbade hemma denna fredag och började dagen med en härlig promenad runt sjön med ”grannen”. Hon bor rakt över vägen så så gott som granne. Såå härligt att ha upptäckt att man bor så nära och dessutom har barnen på samma avdelning på förskolan som en så härlig person.

Ikväll blir det andra grillningen för i år och precis som förra fredagen så blir det grillspett, MUMS! Jag skulle lätt kunna äta grillat vareviga dag.

Imorgon ska vi ÄNTLIGEN få åka på Paw patrol live som barnen fick i julklapp. Vi skulle ha åkt i februari till Örebro och sett det men då hade vi influensa här hemma. Imorgon blir det i Stockholm och jag tänker inte låta några otäcka baciller stoppa oss.

I slutet av förra veckan och början av denna hade vi magsjukan på besök igen så ni kan ju gissa hur nervös jag blev då. Som tur var blev bara två av oss sjuka (Henke och Liam) och nu är de friska sen flera dagar tillbaka. Några fler här som ska på Paw patrol i Stockholm imorgon?

Föresten, ni är väldigt många som läser min blogg men ni är extremt få som lämnar avtryck och kommenterar. Vilka är ni, vart bor ni och hur hittade ni hit? Jag är nyfiken ♥

 

Trevlig helg! 

Kommentera

Jag är livrädd för att gå in i väggen

”När en i familjen kraschar in i väggen så följer den andra snart efter”. 

Många har sagt ovanstående mening till mig och jag förstår att det ofta är så. Jag är så himla rädd att det ska drabba även mig. Hur ska man ensam orka göra allt som man vanligtvis brukar vara två på? Hur ska man ensam orka vara pelaren i en stor familj?

Min man gick in i väggen, ordentligt vid lucia. Jag hade under en längre tid varit orolig för honom men inte riktigt fattat allvaret i det hela. Hur skulle jag kunna fatta det? När han sedan kraschade så kändes det som att hela vårt liv pausades och tillvaron vändes upp och ner.

Där stod jag med trasig man, hus, nytt jobb och fyra barn på heltid. Jag tog direkt på mig ansvaret att jonglera hela familjen och allt runt omkring ensam. Jag bara gjorde det, även när jag inte orkade så gjorde jag det. För vad hade jag för val? Barnen kan inte ha två föräldrar som inte orkar. Jag var tvungen.

Inte förrän nu när min man mår mycket bättre och vårt liv är lite mer normalt igen har jag kunnat börja känna efter. Nu kommer smällarna av hur jag faktiskt mådde december, januari och februari. Och smällarna kommer hårt.

Nu fattar jag hur jag klarade av allting och hur jag ”orkade”. Jag stängde av mig själv. Allt! Alla tankar och känslor stängdes av så fort jag klev upp på morgonen. Lämna barn, jobba, hämta barn, laga mat, bada barn, kolla läxor, städa, tvätta, göra matlådor, lägga barn och sedan stupade jag. Varje kväll. Dödstrött innan klockan var 20:00. Sen började en ny dag och samma visa spelades igen. Dag efter dag!

Inte förrän nu har jag tid att slå på tankarna och känslorna och faktiskt känna efter. Och jag mår inte särskilt bra. Jag är stressad, konstant. Finns det inget att stressa över så hittar jag ändå något. Jag har en extremt låg tröskel och jag klarar inte av minsta lilla.

Häromdagen sa Henke till mig. Han ser mig komma hem dag efter dag och köra slut på mig själv. Han bad mig att varje dag när jag kommer hem efter jobbet sätta mig ner i 10 minuter och bara slappna av innan jag gör alla måsten. Den tanken gav mig panik! Jag fick världens stresspåslag och panik inombords. Hur fasen ska jag hinna sitta ner i 10 hela minuter?! I mitt huvud var det omöjligt!

Detta var som sagt några dagar sedan och jag har sedan dess fattat hur jävla sjukt det är att jag blir stressad av att sitta ner i 10 minuter. 10 ynka minuter gör att jag brister. SJUKT! Jag har insett att han har rätt och på måndag är det dags att införa detta. Hur fasen blir det om jag också kraschar?

Kommentera