Barnen driver mig till vansinne…

Jag vet inte vart jag ska börja så jag börjar väl med det klassiska – jag älskar mina barn. Verkligen! De är det bästa jag har. Två ovärderliga skatter och jag är evigt tacksam att just jag är deras mamma! MEN de driver mig till vansinne. Japp man får säga (skriva) så…

Ta igår kväll/i natt som exempel. Jag går och lägger mig kring 22 och ska söva Isabella bredvid mig, precis som alla andra kvällar. Men hon vägrar. Ingenting duger och hon bara gnäller och gnäller. Efter två timmar får jag panik och lämnar henne i sängen medans jag går på toa och andas lite nya krafter.

Jag går tillbaka och lyckas mirakulöst nog få henne att somna nästan direkt. HALLELUJA!! Jag lägger mig ner ordentligt, drar upp täcket, sluter ögonen och ska precis till att slappna av då jag hör det välbekanta ljudet av en kaskadspya. Isabella har som vanligt spytt ner hela sitt skydd hon ligger på så bara att tända lampan, torka, hämta nytt skydd och nya kräkdukar och bädda rent vid henne.

Denna gången hinner jag inte ens släcka lampan och lägga mig ner innan nästa spya kommer. BAM! Precis lika blött igen…… Nu är frustrationsnivån hög vill jag lova. Efter ytterligare en och en halv timme somnar hon och alla i familjen sover UTOM jag, som vanligt… Varför, varför, varför kan inte jag bara få sova för en gångs skull? Jag har inte sovit ordentligt sen jag blev gravid och med inte ordentligt så menar jag extremt lite och väldigt upphackad sömn.

Tycker den här bilden som cirkulerar på sociala medier är lite rolig, eller rolig och rolig egentligen är den väl inte speciellt rolig men…

mammalivet

Jag tycker ju tyvärr inte om kaffe så jag antar att jag får hålla tummarna för den lilla lilla skärvan i turkost längst upp. Kanske finns det magi. Annars känns ju den röda delen ganska pricksäker…

I alla fall tillslut efter, jag vet inte hur många timmar eftersom jag inte vågade titta på klockan, så somnade jag och då var det inte länge kvar till nästa amning och den efterföljdes av morgonen. Isabella sov då som en stock så så långt var ju allting lugnt. MEN det finns ju en storebror i huset och han ville ju absolut inte sova utan skulle vara vaken och leka och ha sig. Jaha, godmorgon då!!

Varför kan inte båda barnen bara sova samtidigt? Är det någon som har ett vettigt svar på det? En annan sak som jag har funderat på är detta med mammaledighet. Varför heter det ”mammaLEDIG”. LEDIG??? Ledig förknippar jag med sömn, avkoppling, ”jag-gör-vad-jag-vill-när-jag-vill-tid och dylikt. Inte jour och arbete dygnet runt 24/7.

Visst att ha ett barn det var ledighet. Det var fasen lyx. Herregud vad skönt det var att vara mammaledig med första barnet. Jag kunde sova nästan hela tiden när han sov och hade hela dagarna på mig till att göra allt och ingenting.

Nu när jag är hemma med två stycken småbarn varav en har treårstrots delux så känner jag inte alls av denna lyxiga ledighet. Det är mer ett konstant kaos. I 8 veckor har jag varit hemma med två småbarn och har inte kunnat rasta den större på något vidare bra sätt pga sjukdomsrisken. Frustrerande!

Nästa vecka ska dock Willem börja på sina 15-timmar på förskolan och jag kommer kunna andas lite mer. Tror jag 😉 Men nu ska ni få höra något konstigt i denna kråksång – jag har lite smått ångest inför att han ska börja på förskolan igen!! Trots allt det ni precis läst ovan så tycker jag alltså att det är superjobbigt. Jag kommer sakna honom något extremt. Jag är ju van vid att alltid ha honom nära mig eftersom jag haft det i 8 veckor nu.

Hur mycket han än trotsar, bråkar och säger emot och hur mycket Isabella än skriker, kräks och vägrar sova så ÄLSKAR jag dem över allt annat och jag skulle aldrig för något i världen vilja byta bort dem eller byta bort denna mammaledighet. Jag får chansen att spendera värdefull tid med mina underbara barn och det är fantastiskt. Sen att dygnet består av väldigt mycket gap, bråk och skrik är en annan sak för däremellan finns det kvalitetstid och kärleksfulla stunder som betyder allt! Jag skulle gärna vara mammaledig många många år till!

Någon som känner samma? Hur var skillnaden mellan ett och två barn för er? 

Barnen

barnen

5 kommentarer Lägg till din
  1. Förstår dig precis! Har tvillingar på 17 månader plus bebis på snart 6 veckor. Så har aldrig upplevt det särskilt avkopplande och lyxigt med mammaledighet, underbart att få tillbringa hela dagarna hemma tillsammans med mina barn, absolut! Men avkopplande, knappast, snarare konstant dygnet runt jour i 120 km/h. De stora ska börja förskola på 15- timmar i augusti, kanske man får tid över då att vara den där cafémysande lattemamman som man hade en bild av innan barnen kom 😂

  2. Känner igen mig i mycket av det du skriver
    Har en son på 16 månader och en dotter på 4 veckor som jag är mamma (ledig) till.
    Men trots allt kaos som är ibland så älskar jag detta liv och barnen betyder allt.

  3. Åh förstår precis de med sömnen!! Satt precis å bara grät för jag är såå trött och precis varit och gått med vagnen så lillen ska somna, vaknar när jag kommer hem😢 jag som tänkte duscha äta och vila en stund.. och så somnar han om PÅ mig och lägger jag ifrån mig han är de 2 min så är han vaken igen😦 tur dom är söta och vi mammor är de starkaste som finns!!

  4. Håller helt med. Det är något annat med två. Däremot har jag turen att Dastan har en skrik period mellan 23-01 men det tar rami varje natt så jag ammar 23 sen går jag och lägger mig och han vill äta igen vid 05 så jag får väldigt mycket sömn och det räddar nog mitt psyke.
    Annars hade jag aldrig klarat. Jag behöver min sömn.
    Men snart ska parmida få gå 15 timmar också. Gud jag behöver lite ledigt. Tur nog så sysselsätter hon sig med Ipad på morgonen så jag får sova ut.
    Men igår hade hon en extrem trots och bara skrek. Höll på att bli galen.

  5. Jag tycker livet med 2 barn är så mycket bättre och lugnare än med 1.
    Min tjej är 7 veckor och storebror fyller snart 2 år.
    Innan hade min pojk inget tålamod att leka själv och han har alltid sovit oroligt och skrikigt 4-10 gånger varje natt det senaste året. Och första månaderna i hans liv var det mest skrik dagarna och nätterna igenom.
    Nu leker han själv nästan hela tiden bara man är i närheten. Och han vaknar bara 1 gång på natten.
    Och min lilla tjej somnar kl. 18.30 och äter 2 gånger på natten med 5-6 h mellanrum.
    Så allt har blivit mycket bättre än jag hoppats på.
    Så det finns hopp. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *