Resan till Marocko
Jaha, hur var det nu då? Som jag tidigare skrev så var det lite kaotiskt på resan till Marocko för en dryg vecka sedan. Eller ja hela resan var kaotisk och inte direkt avkopplande, haha. Men resan dit då, vi kan ju börja där och jag ska försöka skriva den i stora drag.
Vi skulle flyga vid 12 vilket var en grymt bra flygtid tycker jag. Vi kunde äta frukost i lugn och ro och sedan åka iväg till Arlanda och Isabella kunde passa på att sova sin lunchvila på planet. Bra va? Eller hur.
Frukost fick vi i oss utan några större besvär och vi kom tillslut iväg efter att ha sprungit tillbaka in tusen gånger för att hämta diverse saker. Väl i bilen infann sig faktiskt semesterkänslan, den härliga semesterkänslan. WOHOOOO!
Jag tror vi hade kommit ungefär halvvägs, kanske lite längre, när grabbarna utbrister ”HON SPYR”. Jag vänder mig om och ser att hon mycket riktigt spyr, och inte så lite heller…. Jaha, kul. Ut i kylan och klä av ungen, tvätta av, byta om, städa bilbarnsstol och bli sjukt ofräsch själv. Som tur var spydde hon av kraftig hosta och inte av magsjuka så vi kunde fortsätta. Om än med något naggad semesterkänsla… Well well.
Bjuder på en osmickrande bild 🙂
Vi kom fram till ALFA-parkeringen, parkerade, kom med bussen och allting utan större problem. Alla var med och alla väskor var med. Toppen! Vi checkar in och väl inne på flygplatsen är vi alla väldigt hungriga. Arlanda är packat med människor och det enda stället där vi har möjlighet att få något att äta på är det där ”matstoppet” där man kan plocka på sig av allt möjligt.
Vi handlar på oss blandade saker för nästan 1000 kr (!!!!) och tänker att NU finns det bannemig något för alla. Willem som är laktosintollerant blev jättenöjd över det han fick och jag tänkte YES, detta går ju bra. Men Isabella… Hon är SÅÅ hungrig men vägrar äta. Hennes nya favoritord är just nu NEJ och det används flitigt kan jag lova. Så baguetten, fruktsalladen, pizzan och festisen som kostade multum får allihop ett bestämt NEJ. Hon ska inte äta… Trött och hungrig unge blir kul på planet tänker jag…
Väl på planet så kan vi inte lyfta för det är för många plan i luften så vi får sitta kvar i 40 minuter innan det börjar röra på sig. Väldigt kul med en oglad liten donna som borde sova. Willem skötte sig exemplariskt, och de stora grabbarna lika så.
Sen kämpade jag fyra timmar med att få henne att sova. Det var inte det att hon skrek i fyra timmar, absolut inte, men hon gjorde ALLT annat. Bilderna nedan visar en extremt trött tjej som vägrar sova.
Tillslut så tog hon en liten lur på 30-40 minuter 🙂 Duktiga tjejen ♥
Sammanfattningsvis så gick flygresan superbra med fyra barn. Jag hade förväntat mig värre. Sen var det ju lite mer därikring som att Henkes resväska blev full (!) av vällingpulver.. Hahaha!
Sen landade vi och fick äntligen sträcka på benen!! Vi kommer in i en proppad ankomsthall då flera plan landade samtidigt. Där ska tydligen alla skriva på lappar, såna lappar man till de flesta länder (som har dessa idiotiska lappar) skriver på på planet i lugn och ro. Med massor va information, information som redan står i passet… Såååå larvigt. Och det här ska man skriva i en lapp för varje person, även för Isabella 1,5 år.
Det fanns två pennor på plats och ja hundratals människor. Jag brukar alltid ha penna i handbagaget när jag reser men denna gång hade jag självklart inte det. Så det var bara att vänta. Och vänta. När jag tillslut får en penna och kan börja skriva så får Henke hålla koll på barnen. Självklart blir då Willem kissnödig.
Snälla Alex erbjuder sig att ta med honom på toaletten som ligger väldigt nära. När han kommer tillbaka ser han helt förskräckt ut. Willem hade ju bajsat också! HAHAHA. Stackaren!
Sen ska dessa lappar läsas, kontrolleras, frågas om och vad fan vet jag. Vi fick ställa oss i en kö som skulle gå snabbt eftersom vi hade småbarn. Det gick INTE snabbt. Willem var skittrött, alla var trötta och hungriga och Isabella hade blöjan full med bajs. Jag var stressad kan jag lova.
Efter mycket om och men fick vi tag på vår transfer och vi kom fram till hotellet. Där ska dessa idiotiska lappar skrivas på IGEN!! What the fuck, låt oss bara vara!! Väl uppe på rummet så var allt fel. Jag orkar inte ens skriva om allting för det är så mycket.
Där och då undrade jag och Henke vad fan vi höll på med och vart vi hade hamnat. Ångest!! Efter att jag gått ner till Lobbyn och sagt ifrån att vårt rum INTE var okej så åtgärdade de allt detta. Vi gick och la oss och klumpen i magen sa att det här blir inte en rolig vecka.
Dagen efter kändes allt bättre, solen sken och hotellet visade upp sig från en mycket (!) bättre sida. Det kändes faktiskt bra. Jag hade dock en huvudvärk från helvetet.. Det var en av våra tre soldagar. Sen fick vi två till och resten av resan regnade och stormade bort.
Snabbt om resterande dagar: Alex fick feber och halsfluss så apotek fick uppsökas. Vi fick kämpa för att kunna ta ut pengar men fick tillslut tag i en fungerande automat. Willem bajsade på sig i barnpoolen. Hotellet var fullt av trappor och vi hade vagn, näst sista dagen hittade vi en handikappanpassad väg där vi kunde gått utan trappor. Upp till rummet på våning tre fanns det dock inget val, det var trappor. Gud vad vi har burit och kånkat. De idiotiska lapparna skulle skrivas på en tredje gång (!!) innan vi fick checka in. Planet hem var försenat eftersom det var trasigt i Stockholm och nytt plan från Oslo flögs in. Och miljoner mer saker därtill.
Jag undrar hur många gånger jag tänkte ”och detta betalar vi för”. HAHAHAH. MEN, vi hade det bra också. Stundtals väldigt bra. Men extrem otur på alla möjliga plan. Samtidigt känner jag att det är ju sånt här man kommer ihåg. Vi har ju faktiskt skapat massa minnen för livet. Och skrattat, gud vad vi har skrattat tillsammans allihop ♥
Nästa gång blir det en resa utan barn då jag och Henke får återhämta oss och ladda om för nästa familjesemster. Jag vet vart vi ska åka, men för Henke får det bli en överraskning precis som det blev med Dubai.