Inredningstips tack

Jag är, som jag tidigare nämt, inte så duktig på inredning. Jag kan se bilder och tycka saker är snyggt men jag kan liksom inte återskapa det själv. Sen är jag fruktansvärt dålig på att visualisera vad som skulle passa vart och att hitta bra saker på nätet eller i affärer.

Därför behöver jag er hjälp. Många är ju så himla duktig på inredning och vet vart man kan hitta snygga, bra och prisvärda saker.

Jag vill ha en spegel ovanför denna skänk. Jag tänker mig en rund och ganska stor spegel. Någon som har ett tips på vart jag kan hitta en som inte är svindyr eller har någon annan idé om vad som skulle bli snyggt? Kommentera gäääärna 🙂

PS: väskan och tavlan på undre hyllan ska ej vara där utan har bara hamnat där och jag var för obrydd för att flytta dem när jag skulle fota, haha 😉 Eller ja tavlan kanska ska vara där. Jag vet inte. Ja ni ser, jag vet och kan ingenting om sånt här. HJÄLP! 🙂

Kommentera

När livet går upp och ner

Många ser lycka som en destination. Ett slags slutskede som man ska uppnå när allting är perfekt. När man köpt drömhuset , när man gift sig eller när någon annan har agerat på ett sätt som man önskat.

Jag ser lycka som ett tillstånd, ett humör precis som glad, arg, trött och mätt. Bara för att man för stunden känner sig nere och ledsen så betyder inte det att man är olycklig och har ett dåligt liv. Det är okej att vara ledsen ibland.

Jag är otroligt tacksam över allt fint och underbart jag har i mitt liv och jag är lycklig men precis som för alla andra så går mitt liv upp och ner och just nu går jag igenom någonting väldigt jobbigt och väldigt privat som gör att jag känner mig ledsen.

Jag har svårt att vara inspirerande och motiverande i detta tillstånd så därför kommer nog bloggen inte uppdateras supermycket just nu. Dessutom ska jag när som helst opereras och har ingen aning om hur jag kommer må efter det.

Nu vet ni i alla fall och när andan och inspirationen faller på så kommer jag självklart uppdatera!

Kärlek till er ❤️

Kommentera

En helg att minnas

Alltså denna helg!! Jag hade höga förväntningar och trodde vi skulle ha kul men att vi skulle ha SÅ kul. Nej det trodde jag inte. Jag rekommenderar verkligen Silja Line Galaxy ifall man åker med barn. Det fanns massor att göra. Bad, lekland, aktiviteter och grymt bra mat. Vi hade bokat ett familjerum med 8 sängar. Dock sov vi ändå bara i 4 så det hade räckt med en vanlig hytt, haha. Willem hamnade snabbt hos mig och Isabella hos Henke.

Jag har inte en endaste bild att bjuda på eftersom jag lät telefonen vila större delen av tiden. Den fanns med mest för att jag skulle kunna lyssna på ljudbok på bussen till båten. Noll bilder måste väl ändå tyda på en bra resa, eller? 😉

Vi åkte med två småbarn och två stora på 10 och 13 år och jag tycker det fanns aktiviteter för alla åldrar. Willem hängde väldigt mycket i leklandet med leksaker, rutchkana och bollhav. De stora satt i Playstationrummet, spelade godis-bingo och deltog i en Fifaturnering. Alex tog sig faktiskt till final. Riktigt kul var det!! 🙂 Det fanns även tipspromenad, ansiktsmålning och annat skoj.

De små skötte sig exemplariskt och det var inte alls mycket gap och skrik. Isabella satt som ett ljus i sin vagn nästan hela tiden. Helt otroligt. Jag vill definitivt boka in en till sån här kryssning i framtiden och det vet jag att de andra vill också! 🙂

Kommentera

Fredag den trettonde

Jaha otursdag idag då eller? Nej det tror jag verkligen inte. En mysig pizzakväll väntar med Staffan, Marlene och massa barn. Saknar dom så himla mycket även om det inte alls var längesen vi sågs egentligen. Så fantastiskt fina människor ♥

Imorgon åker vi till Stockholm hela familjen och åker ut till sjöss.  Äntligen är det dags för kryssning med Silja Line. Vi åker båten Galaxy vilket ofta är den jag åker på mina hardstylekryssningar. Ska bli spännande att se båten med andra ögon, familjeögon 😉 Vi har frukost- lunch- och middagsbuffé bokade och betalda så det är bara att stiga på båten och äta. Förstår ni att jag längtar?? 🙂

Har du inget roligt planerat eller har tänkt dig en lugn och skön fredag/helg så passar ju detta erbjudande perfekt för dig (och för alla andra också såklart). 30 dagars fri lyssning hos Nextory utan bindningstid. Du kan läsa E-böcker och lyssna på mängder utav ljudböcker. Hur bra som helst! Gå in HÄR och registrera dig.

Nextory

Sen vill jag även skicka med er en grymt bra låt som i alla fall gör mig lycklig ända in i själen!! Ha en underbart fin fredag och helg ♥

Kommentera

Konsten att vara rättvis mot sig själv

Många är vi där ute som har satt upp olika träningsmål eller kanske rent kroppsliga mål för oss själva. Vi ska gå ner ett visst antal kilon, kanske gå upp några kilon, klara av att springa en viss sträcka eller kunna lyfta en viss tyngd. Och det är ju jättebra, att vi sätter upp mål att sträva mot.

Det jag däremot inte tycker är så himla bra är att många är väldigt orättvisa mot sig själva. Låt oss säga att jag har satt upp ett mål att gå ner 7 kilo på två månader. Jag har ett mål men jag sätter inte upp någon direkt plan för genomförandet, inte mer än att jag ska gå promenader och ta mig till gymmet några gånger i veckan. Kanske börja äta lite bättre också.

Hur många, hur långa och hur intensiva promenaderna ska vara är oklart. Vad jag ska träna på gymmet är oklart och exakt hur jag bör äta är även det väldigt oklart. Men jag ska göra det. Är det någon där ute som kanske känner igen sig nu?

Första veckan går bra. Jag går till gymmet några gånger, precis enligt planen och jag har dragit ner på sötsaker. Veckorna passerar sedan med lite olika bra prestation och vips så har det gått två månader och målet ska vara nått. Nu visar det sig att jag ”bara” har gått ner 5 kilo och jag blir sjukt besviken på mig själv. Fy vad dålig jag är som inte uppnådde målet.

Jag tappar all motivation och lust till träning och lever på precis som innan denna ”livsförändring” och går ganska snabbt upp de där 5 kilona igen. Vad gör jag för fel? Varför nådde jag inte målet?

För det första är det superviktigt att sätta ett realistiskt mål och med realistiskt så menar jag att det ska vara nåbart för just dig! Så vad som är realistiskt för mig kanske inte är det för någon annan.

Sen kommer vi till själva genomförandet som ofta är viktigare att planera och förbereda än själva målet. Målet är enkelt det är det som ska göras innan som är det tuffa. Jag tror det är viktigt att ha en tydlig plan. Att man vet exakt vad man ska göra och när. Man ska vara sjysst mot sig själv och göra det så enkelt att följa som möjligt. Inga frågetecken.

Och så en sista viktig sak – gjorde vi allt som vi skulle göra för att nå målet? Följde vi planen, åt vi det vi skulle och tränade vi de passen som krävdes för att klara av att springa den där milen som vi kanske hade som mål? Om inte – var då inte så hård mot din kropp. Straffa den inte med missnöje, bitterhet och besvikelse. Har man inte gjort vad som krävs så kan man heller inte förvänta sig de resultat man vill ha. Och det är just dit jag vill komma med detta inlägg.

Jag tror många därute gång på gång blir besvikna och ledsna över att deras mål aldrig uppnås när de egentligen inte alls har gett sig själva den tiden det krävs för att komma dit. Det är enligt mig att vara extremt orättvis mot sig själv! Klandra inte din kropp för att den inte klarar av omöjliga saker. Se istället till att ge den alla förutsättningar som krävs och når du ändå inte målet, ja det är först då du kan börja undra vad som inte stämmer och fundera över hur du ska ändra i din träning.

Ge inte upp för lätt och var rättvis mot dig själv och din kropp! ♥

Vet du inte hur just du bör träna och äta eller vill du ha hjälp att sätta ett realistiskt mål? Kontakta då någon utbildad. Jag rekommenderar ju självklart CRfitness som du når genom att maila info@crfitness.se. Lycka till och kom ihåg att du förtjänar att behandla dig själv rättvist!

 

Kommentera

Hur beskriver du dig själv?

Vem är du? Vad har du för identitet? Hur väljer du att beskriva dig själv? Vilken roll väljer du att identifiera dig med först?


Jag heter Ellinor Hofström och är en 27 årig kvinna bosatt i Eskilstuna. Jag älskar träning och hälsa och ser mig själv som en inspiratör. Jag skulle vilja beskriva mig som en väldigt positiv människa som alltid försöker se allting från den ljusa sidan. Som person är jag väldigt ordningssam och vill alltid ha koll på läget samtidigt som jag kan vara väldigt impulsiv och flexibel. Min förmåga att planera gör detta möjligt.

Jag heter Ellinor Hofström, är gift och har två barn samt två bonusbarn. Vi bor tillsammans i ett hus i Eskilstuna. Jag är 27 år och jobbar som förskollärare. På fritiden tränar jag gärna.

Jag heter Ellinor Hofström , är 27 år och jobbar som förskollärare i Eskilstuna. Fritiden spenderas åt träning och familjen. Jag driver även två bloggar samt är väldigt aktiv på Instagram.


Ovan ser ni tre olika beskrivningar utav mig som person. Eller egentligen är det bara den ena som beskriver mig som person och det är den första. De två andra beskriver mer min livssituation, hur min familj ser ut respektive vad jag gör. Jag upplever att väldigt många använder sig utav presentation nummer två eller tre när de får frågan om vem de är. Någon som känner igen sig, eller är jag helt ute och cyklar?

Att identifiera sig som mamma eller fru är för många väldigt enkelt och är oftast det första som kommer upp vid en presentation. Att se sig själv som positiv, driven affärskvinna, crossfittjej, naturmänniska eller liknande är biroller som kanske kommer som eftersläntrare eller helt enkelt glöms bort.

En lite spännande sak är att titta på folks bloggnamn, Instagramalias samt deras presentationer på Instagram. Vad heter de och vad står det? Många heter saker som @FruHofstrom, @mammatilltvå, @älskarminsambo och liknande.

På presentationerna där jag tänker att man antingen ska beskriva sig själv som person eller berätta vad som förväntas dyka upp i flödet har många skrivit saker som: Mamma till ….., gift med ….. osv. Presentationen blir mer som den andra här ovan. Man beskriver sin livssituation. Vilket är helt okej, absolut!! Det jag tycker är spännande är om de som har skrivit så är medvetna om det, ifall de har reflekterat över det själva eller om de helt enkelt tror att de har presenterat sig själva på de där korta raderna?.

Såhär ser min presentation ut. Jag har valt att ha mitt fullständiga namn först eftersom det är mitt konto. Vart jag är bosatt kommer efter av den anledningen att många som kommer in på kontot kommer från andra länder och pratar andra språk än det jag skriver på. Efter det har jag valt att få med att jag är hälsoinspiratör på crfitness.se och en utbildning. Dessa beskriver både mig som person och lite vad jag gör. De visar på att detta konto innehåller bilder som man kan relatera till hälsa, träning och inspiration. Jag har även valt att lägga in en kort rad om att jag faktiskt är mamma, fru och husägare. Medvetet val att inte lägga det först men vill även ha med det då kontot innehåller familjebilder och husbilder.

Jag har maxat antalet bokstäver/siffror och får alltså inte skriva mer i min presentation. Jag skulle gärna utveckla den och få in att jag är en positiv och driven tjej, mm. Men det får inte plats helt enkelt. Många tycker säkert detta är överdrivet att fundera över men jag tycker det är intressant och någonstans så visar det (kanske) hur man ser på sig själv och hur viktig man tycker att man är. Kanske, kanske inte..?

Jag hade en kort stund (typ några veckor) då jag hette @fruhofstrom på Instragram. Jag bytte väldigt fort tillbaka eftersom jag inte kände att det var rätt. Jag är Ellinor Hofström i första hand. Jag må vara någons fru och mamma men jag är alltid mig själv först. Så tänker jag.

För att dra en liknelse. När man flyger och de går igenom säkerhetsrutinerna blir man alltid informerad om att först själv ta på sig syrgasmasken innan man hjälper någon annan. Jag tycker det är lite liknande att man måste själv se till att äta för att kunna amma och göda sitt barn. Äter inte jag finns det inget till barnet.

Ja jag är en mamma och jag är också en fru men jag vill faktiskt inte sätta dessa två titlar som de primära i min beskrivning utav mig. Jag är ju fortfarande en person. Den personen försvann ju inte i samma stund som jag sa ”I do” eller i samma sekund som mitt första barn föddes. Jag är ju fortfarande jag och jag har min personlighet, mina intressen och mina drömmar. Precis som innan. Är det inte så det ska vara?

Jag är väldigt medveten om att intressena får mindre utrymme i samma stund som man blir mamma. Man får mindre utav både tid och pengar och man har alltid en till person att rätta sig efter. Men jag upplever att många tappar sina intressen och drömmar helt så fort de blir mamma. Fokuset blir bara barnet, barnet, barnet. Det tror jag är farligt!

Vad händer den dagen barnet är 18 och flyttar hemifrån? Vad händer ifall du skiljer dig från din man och får ett varannan-vecka-liv? Vad ska de man- och barnfria veckorna bestå utav när du levt ditt liv som endast mamma och fru? Vem tackar dig för att du gav upp en massa saker och offrade din egen lycka för att bli mamma, och endast mamma?

Knappast dina barn. Vem vill ha en mamma som inte har ett eget liv? En mamma som utan dig inte vet vad hon är eller hur hon ska identifiera sig själv? Självklart kan detta även appliceras på pappor. Precis samma sak där.

Jag kanske låter hård nu men jag tror detta är viktigt att tänka på. Jag älskar min man och mina barn och de kommer alltid först MEN det betyder inte att jag inte får plats i det hela och får jag frågan om vem JAG är så väljer jag att svara som exempel nummer ett ovan. Jag har koll på vem jag är, hur jag lever och vad jag gör. Jag kan separera dem och se skillnaderna. Kan du det? Vem är du? Hur viktig är du för dig själv? ♥

 

Kommentera

En vecka jag har sett fram emot

Äntligen är det vecka 41!! Som jag har längtat. Denna vecka innehåller både bröllopsdag och bröllopsdagsfirande. På torsdag firar jag och min man hela 4 år som gifta och eftersom vi har lovat varandra att ALLTID VARJE ÅR fira på något speciellt sätt så ska vi i år åka på en kryssning tillsammans hela familjen. Tidigare år har vi varit barnfria men i år kände vi att vi gärna har med alla barnen. De stora grabbarna ser jättemycket fram emot detta.

Som lite grädde på moset så har vi även en fredag att se fram emot då våra fina vänner Staffan och Marlene kommer hit på pizzakväll. Och ja faktiskt så tar det inte slut där utan redan imorgon händer en annan rolig sak, förhoppningsvis! Vi ska på familjefotografering.

Egentligen hade vi den bokad igår men eftersom den ska ske utomhus och det regnade hela dagen så sköt vi på det till tisdag. Idag (måndag) spöregnar det så jag hoppas verkligen vi har mera tur imorgon. Har sett fram emot att få vackra höstbilder på familjen och har inte så många fler dagar att spela på eftersom jag ska opereras och Henke ska på utbildning. Snälla snälla väderguden ge oss sol på tisdag eftermiddag!!!! 🙂

Önskar er alla en fin måndag och en bra start på nya veckan ♥

 

Kommentera

Träning under graviditeten – okej eller inte?

(I samarbete med Mamarehab)

Gravidträning är något som många har en åsikt om, både för och emot. Många är de som tycker en gravid kvinna ska ta det lugnt, ligga och vila och spara krafter för det som komma skall. Andra tycker däremot att kroppen ska hålla igång precis som förut och menar på att träningen förbereder inför förlossning och livet som mamma. Men vad är då ”det rätta”?

Vi kan ju börja med vad som händer när man blir gravid, på en basnivå. Det mest uppenbara är ju naturligtvis att magen växer. Den raka bukmuskeln förlängs, dras i en annan riktning och försvagas. Bukhinnan tappar sin spänningsgrad och Linea Alba förtunnas och dras isär. Även kallat diastas. Alla gravida får en diastas och det är helt naturligt. Med hjälp utav kontroll i bäckenbottenmuskulaturen och de djupa magmusklerna kan de flesta komma tillbaka till ursprungsläget efter förlossningen. Läs mina tidigare inlägg om att aktivera på rätt sätt HÄR och HÄR.

Vad händer mer då? Jo kroppen sprudlar av hormoner. Mängder utav hormoner som behövs för att bevara graviditeten. Främst östrogen, progesteron och relaxin. Relaxin kombinerat med progesteronet har som uppgift att öka töjbarheten i våra kroppar. Mjukdelarna ska kunna förlängas och ändra riktning och därmed försvagas de.

Blodcirkulationen ökar och lungorna får arbeta på ett annorlunda sätt. Bebisens tillväxt tvingar de inre organen att ge plats vilket innebär att vi måste använda oss utav den tredimensionella andningen och revbenen vidgas.

Sen har vi hållningen. Tyngdpunkten ändras i takt med att magen växer och man börjar då förlita sig på ryggmusklerna. Det gör att vi skjuter fram bäckenet och ofta hänger i ryggen, en typisk gravidhållning. I slutet av graviditeten är trycket på bäckenbottenplattan enormt och därför är det superviktigt att vi har gjort och gör våra knipövningar regelbundet.

Jaha men träning då? Förutom knipövningar, kan och bör man träna som gravid? Hur ska man träna? Ja du SKA träna som gravid! Det är superviktigt! Självklart finns det undantagsfall där läkare ordinerar vila av olika anledningar och då är det det som gäller. Men vid en normal graviditet så bör man absolut träna. Det kanske inte är den perioden i ditt liv då du kommer bygga massa stora muskler och bli superstark men du bibehåller en viss del av din styrka och den behövs både inför förlossning och för tiden efter förlossning.

Träning som gravid kan ge allt detta:

  • Snabbare tillväxt av placenta
  • Minskad spänning
  • Mindre ångest och oro
  • Minskad risk att utveckla depression
  • Ökad känsla av välbefinnande
  • Förbättrar självkänslan
  • Ökad kroppsmedvetenhet
  • Mindre belastning på leder och ligament
  • Minskad risk för fetma och övervikt
  • Minskad risk för hjärt- kärlsjukdomar
  • Minskad risk för hypertoni
  • Minskad risk för att utveckla diabetes
  • Minskad risk för komplikation vid förlossning
  • Minskat behov utav smärtlindring under förlossning
  • Minskad risk för operativa ingrepp
  • Minskad risk för stora vaginala bristningar
  • Snabbare återhämtning

Ojojoj!! Det är mycket och det är bra punkter. Självklart kan denna lista göras ännu längre men jag tror ni fattar vikten av att träna som gravid. Listan är lång nog.

Så hur ska man träna som gravid då? Lite allmänna riktlinjer:

30 minuter dagligen eller 150 minuter i veckan brukar man säga är en bra riktlinje. Man ska försöka hålla sig till 60-80 % utav sin maxpuls. Träna inte längre än 60 minuter och håll dig till nivå någonstans mellan låg och medel. Det räcker gott och väl. Intervaller rekommenderas och värt att tänka på är att man ska klara av att prata under passet och inte bli mer andfådd än så.

För mer specifika tips under graviditetens tre perioder:

Träning under vecka 1-14 – Graviditetens första period och här behöver du inte tänka så himla mycket utan kan oftast köra på som vanligt. OM man är träningsvan vill säga. Har du aldrig tränat förr så är inte detta tidpunkten för att börja köra hårt 5 gånger i veckan. För den otränade är motionscykel,  gravidyoga, promenader, pilates för gravida, stavgång, simning och enkel gympa bra träningsformer.

Under denna period upplever många trötthet, illamående och sänkt kapacitet. Men som sagt är du träningsvan så finns det ingen anledning att undvika träningen utan du kan träna på som förut. Gör det som känns bra helt enkelt.

Träning under vecka 15-27 – Runt graviditetsvecka 20 så bör man tänka till och förändra en del träningsvanor. Det är vid denna vecka som hormonet relaxin ökar kraftigt och bäckenet får en högre belastning. Saker du nu bör undvika är enbensövningar, hopp, situps, plankan, maxlyft och att springa om du inte klarar att hålla aktiveringen. Är du otränad sedan förr så bör du inte springa alls utan håll dig till snabba promenader. Den löpvana kan fortsätta om du kan hålla aktiveringen som skrivet ovan och om det känns bra. Dra ner betydligt på tempot och spring inte alltför långa sträckor.

Träning under vecka 28-40 – Promenader är superbra i graviditetens sista del och gärna med stavar. Fokuset bör ligga på att hålla igång kroppen och flåset. Lättare tyngder kan lyftas ifall det känns bra och om du kan hålla aktiveringen samtidigt. Nu har du inte långt till förlossningen och en utav de häftigaste (om inte häftigaste) upplevelserna i ditt liv! ♥

När ska du INTE träna – Det finns självklart fall där man inte bör träna som gravid eller bör avsluta ett pågående pass. Se listan nedan:

  • andnöd
  • yrsel
  • svimmningskänsla
  • kraftig huvudvärk
  • bröstsmärtor
  • blödningar
  • sammandragningar
  • kramp
  • buk- eller bäckensmärta
  • kraftig värk i rygg
  • synrubbningar
  • smärta eller svullnad i ben eller vader
  • onormal muskelsvaghet
  • minskade fosterrörelser

Träningsformer man bör undvika som gravid – Kampsporter, tunga styrkelyft, höga höjder och tävlingar inom idrott (om det inte finns någon läkare ansvarig för detta).

Efter förlossningen ska kroppen börja återhämta sig och denna period ser såklart olika ut för alla. Beroende på i vilken form du var i innan så tar återhämtningen olika lång tid för olika människor. Men mer än så ska vi inte ta upp i detta inlägg. Det blev nog långt nog ändå.

Hoppas att detta kan hjälpa någon och kanske få en och annan osäker där ute att förstå att det både är okej och bra att träna som gravid! Alla råd om att träning är farligt vid en normal graviditet är väldigt gamla och förlegade skulle jag vilja påstå.

Träna på! 🙂 

Vill du veta mer eller få hjälp med något? Kontakta då Mamarehab som ni hittar HÄR.

Kommentera

Vad väntar ni på?

På dagens morgonpromenad så började jag fundera över en sak. Eller ja detta är något jag tänker på ganska ofta men idag mer ingående än förut. Funderingen var – är människan orolig och ofta ganska negativ av naturen eller är det ett samhällsfenomen som växt fram över tid?

Vadå, tänker ni kanske nu. Vad menar hon? Jo jag tänker på att jag upplever att människor i allmänhet är extremt oroliga. För allt! Det oroas över minsta lilla sak ibland kan jag tycka. Sen har vi det här med negativitet. Det är också något jag har funderat på. Är inte många väldigt negativa? Eller är jag negativ som tror att alla andra är negativa?

Nej nu ska jag inte göra detta till en soppa. Jag ser mig själv som en väldigt positiv människa och absolut jag kan oroa mig för saker och jag kan stundtals var negativ men jag låter inte dessa stunder ta överhand och jag låter inte oron forma mig som människa.

För att dra in en tredje aspekt utav det hela så tycker jag folk väntar alldeles för mycket. Man väntar på att man ska få den perfekta kroppen för då minsann ska man våga visa sig på stranden. Man väntar på att man ska bli rik för då minsann ska man börja unna sig. Man väntar på att det ultimata tillfället kommer för att man ska kunna ta sig till gymmet. Och så vidare.

Varför all denna väntan? Livet pågår NU och helt ärligt så vet man inte hur länge till man kommer finnas på denna jord. För 7 år sedan gick en väldigt nära vän till mig hastigt bort. Helt plötsligt och utan förvarning var det slut för henne. Hon avled på Universitetet, bara sådär. Hon hade inte ens fyllt 20 år. Så fruktansvärt orättvist kan livet vara! Jag saknar min vän så otroligt mycket men jag använder mig även utav detta som en lärdom på hur känsligt vårt tillstånd på jorden faktiskt är.

Jag lever nu och därför såg jag ingen anledning till att vänta med att bestiga Kebnekaise tills jag var i bättre form. Jag gjorde det ganska snabbt efter att mitt andra barn kom till världen och det gick hur bra som helst. Hade vädret varit på vår sida hade vi kommit upp de sista 900 metrarna till toppen. Superlyckat och ett fantastiskt minne jag kommer bära med mig för resten av livet.

Varför skulle jag ha väntat? För att jag kanske skulle finna uppdraget alldeles för jobbigt och att jag skulle vara för otränad? OCH? Vad gör det? Det är precis dit jag vill komma med detta inlägg! Många oroar sig för värdelösa saker. Saker som i det stora hela spelar noll roll. Ibland tror jag vi måste stanna upp och fundera på ”vad är det jag oroar mig för och vad är det för hemska scenarion jag tror kommer kunna hända”?.

Är det så fruktansvärt om en bergsbestigning visar sig vara övermäktig. Är det så hemskt om saker och ting inte alltid blir exakt som vi har tänkt oss? Är det inte lite utav tjusningen? Att man inte vet, och att mycket faktiskt kan bli bättre än vi hade tänkt oss.

Oro är den ränta man får betala om man lånar morgondagens bekymmer”

Citatet ovan är enligt mig klockrent och någonting jag har valt att leva efter! Varför ska jag ta ut tråkigheter som troligtvis inte ens kommer hända i förskott? Det enda det leder till är att jag antingen fått oroa mig i onödan eller att jag får dubbelt utav det negativa om det sedan slår in eftersom jag redan spenderat massa tid med att må dåligt innan det ens hände. Väldigt onödigt kan jag tycka!

Man kommer garanterat vara med om massor utav hemska, tråkiga och jobbiga saker under sin livstid men dessa är inget man i förtid kan luska ut vad de ska vara och jag vet inte heller om jag tror att man kan förbereda sig på något sätt. Händer det så händer det och då får man ta tag i det då.

Mellan dessa tråkigheter så händer det ju massor utav härligt, underbart, minnesvärt och kul och det är där man ska lägga krutet tycker jag. En kropp fylld med positiva minnen och bra känslor kommer klara av de eventuella hindren som kommer mycket bättre än en trött, orolig och negativ kropp. Det är jag säker på. Livet är till för att levas! Det är ju faktiskt så otroligt underbart större delen av tiden, eller hur?♥

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett litet tips på hur man kan tänka när det dyker upp jobbiga tankar. Denna taktik hörde jag på en podd och jag tyckte det var så himla smart och sunt att tänka så.

Tänk dig att ditt huvud är en buss där du är chauffören. När negativa tankar dyker upp och vill kliva på bussen så bemöter du dem med ”välkomna på bussen. Ni får lova att sätta er längst bak bland de andra negativa och stökiga tankarna”. Du bekräftar dem och låter dem ha plats i ditt huvud. Det viktiga är att du inte lägger kraft på att trycka bort dem eftersom de då bara kommer växa sig starkare.

Om de under ”resans gång” kommer fram igen och gör sig hörda så bekräftar du att du är medveten om deras existens men att de får placera sig längst bak. Tillslut kommer dessa negativa orostankar att kliva av och inte längre befinna sig på bussen.

Fantastiskt tankesätt ♥ Jag låter min inledande fråga vara obesvarad då jag just nu inte finner något tänkbart svar! Men jag hoppas innerligt att jag kanske kan få en endaste människa där ute att släppa oron för en stund och någon annan att ta tag i saker som hen vill göra och sluta vänta på det ”perfekta tillfället” som kanske aldrig dyker upp. UT OCH LEV!! 

 

Kommentera